Bulor och blåmärken

God kväll.

Adrians ständiga klättrande och springande sätter sina spår.

På framför allt benen har han ständigt blåmärken här och där. I sin iver att följa med när jag hängde tvätt förut idag (som jag såklart fick hänga om inomhus pga regn) stöp han ner på gräsmattan från altanen och fick ett märke bak i nacken när han såklart landade på sin lilla gräsklippare.

Vad mer då? Jo i kväll snubblade han över en nalle och hans panna träffar fåtöljens trädelar och vips en bula i panna. Att kyla ner bulan är lättare sagt en gjort då Adrian avskyr att få kalla saker tryckta mot huvudet.

Men bulor och blåmärken är en viktig del av livet och hade det inte varit för att vi har världens snällaste katt hade han haft betydligt fler märken.

Flisan är otroligt tålmodig när han klappar våldsamt, glatt håller i hennes svans eller helt sonika med sina händer grabbar tag i hennes päls och lägger hela sin kroppsvikt på henne ("kram"). Han har inte riktigt förstått var gränsen går för vad han får och inte får göra. Både jag, Frida och Flisan försöker lära honom, ibland tror jag det hade gått enklare om Flisan inte vore så förbaskat snäll.

I går låg hon och slumrade i trappen när Adrian var på väg upp och gör just en attackkram. Med indragna klor tar hon och lugnt men bestämt pressar bort honom med ena baktassen, reser sig där efter och går lugnt därifrån (men inte längre än att hon kan hålla koll på oss hela tiden). Gosepluttan!

/Erik

Adrian är glad, trots nyfådd bula