Adrian växer

Hej igen, Erik här.

Tiden går. Helt plötslig är Adrian två veckor. Han börja kunna amma mer, han orkar lyfta huvudet och byta sida på det. Han blir mer och mer medveten om omvärlden. Må så vara att omvärlden består av ett rum och två personer och ett ständigt flyttande mellan säng och skötbord.

Videon här nedan filmade jag för två dagar sedan, men han har redan utvecklad det ytterligare. Vi mår alla bra, men lite småtrött är man såklart. Det är väl bara att vänja sig.

Hoppas alla får ett gott nytt år, vi kanske ska lyxa till det med en pommac. Jag ska nog banne mig ta mig en kall öl. Vi får se.

Morsning.

Adrian har svårt att ligga still

Hej

Erik här. I förrgår (lördags) kom Martin upp till Uppsala och hjälpte mig att att köpa en videokamera. Då Martin har mycket mer kunskap kring rörliga bilder så kändes det bra att ha med honom. Skönt att slippa vara i klorna på en försäljare. Nu slutade det med att Martin och försäljaren tyckte samma sak, så då fanns det inte så mycket at tvivla på. Tack för hjälpen Martin!. Vad blev det då? Jo, en Panasonic SDR-S26. Vi valde att inte lägga till ett antal tusenlappar bara för att få en HD-kamera. Någonstans får man dra gränsen och där gick den för oss. En av de första snuttarna vi tog är den här nedan. Notera hur tydlig honnören är!

kram Erik, Frida och Adrian

Broccolipappa

Erik här eller jag kanske ska säga broccolipappan.

Alla här på avdelningen är i ungefär samma läge. Men, vissa av oss blir här någon månad, medans andra blir här betydligt längre. Helen och Henry har varit här sedan maj med sin dotter Freja (född i vecka 25 vägandes runt 450 gr). Storasyster Irma är också här. Hon är lite av avdelningsmaskot. Jag tror att det är en helt ok miljö för henne trots allt. Alla här gillar barn (vad har man annars här att göra?), dessutom är det en frisk fläkt att ha en utåtriktad positiv 3-åring som springer omkring och vill vara med. Skönt med friska barn liksom. För att inte få klaustrofobi på rummet sitter familjen ute i köket ganska ofta och då de varit här så länge så kan de svara på det mesta. Då jag lagar mycket broccoli med tanke på att jag försöker äta LCHF så gott det går så har det kommenterats att "du äter visst alltid broccoli". Det är bara att hålla med och vips så hänvisar Irma till mig som broccolipappan. Det är inte utan att man känner sig lite nyttig :-)

Ett vanligt dygn på 95F

Erik här.

Nu var det några dagar sedan jag skrev något här, men nu, med Adrian mot bröstet och Frida ute i köket så passar jag på.

Klockan 7 väcks vi av någon i personalen. Jag har vid denna tidpunkt Adrian hos mig. Frida mäter upp maten och drar upp det i plastsprutor. Nu, i dygn 10, får han 26 ml bröstmjölk. Sprutorna läggs i ett vattenbad för att uppnå ljummen temperatur (mjölkflaskorna står i kylen från början). Efter 5-10 minuter är maten klar. Under tiden så har vi bytt plats så att Frida tar hand om Adrian. Hon lägger honom mot sig för amning. Han är ännu ej tillräckligt stor för att klara av att suga mer än några minuter och mängden han får i sig är inte särskilt stor än så länge. Jag kollar genom hans sond, som går ner i magsäcken via näsan, om han har något maginnehåll kvar. De senaste dagarna har han inte haft det. När inget kommer upp måste vi för säkerhets skull kolla upp så att slangen ligger rätt. Detta kollar vi genom att blåsa in luft via sonden samtidigt som någon av oss lyssnar efter ett kurrande ljud med ett stetoskop.

Nästa moment är själva matningen via sonden. Första matsprutan skruvas fast och matningen påbörjas. Ca 20 minuter ska matningen ta. Men, då matningen delas upp i 20 delar, med andra ord en dryg ml per minut, så gäller det att komma ihåg det varje minut och det är vi ganska dåliga på. Så, matningen brukar ta 30-35 minuter. Efter det ska Frida sätta sig vid bröstpumpen, helst varannan timme, men det blir snarare var tredje/fjärde timme. Så, när allt är klart är klockan närmare åtta. Jag, som då haft hand om Adrian på natten brukar då spontankollapsa i den andra sängen och Frida halvslumrar fram till niosnåret då vi på något mirakulöst sätt vaknar till liv. Det är nog mer korrekt att säga att Frida lyckas få mig att vakna. Jag går då upp och fixar 9-maten. Samma matprocedur sker ännu en gång. Under tiden som Frida sondar Adrian går jag in och tar en dusch och går därefter ut i köket och tillagar frukost till oss. När jag kommer åter har klockan passerat 9.30 och när frukosten är uppäten så är klockan oftast runt 10.

Mellan 10 och 11 är det dags för pumpning, Frida ska duscha, det ska hämtas fler pumpgrejer, lägga de gamla i disken. Diska upp efter frukost behövs göras. Snart närmar sig klockan 11 och det är dags att åter igen fixa matning. Lite mera tid över är det oftast mellan 11 och 13. Men, ett visst sömnunderskott gör att någon av oss sover lite runt 12-snåret.

Det är dags för den första av oss att äta lunch. Person nummer ett ska ha hunnit klart det innan det är dags för 13-matningen. När 13-matningen är igång kan person nummer två gå iväg och fixa lunch.

Utöver vad som nämns ovan har vi ett antal blöjbyten under dagen. I snitt var tredje/fjärde timme åtminstone. Strax är det dags för 15-målet. Det är runt dessa tider som vi enklast kan göra ärenden. Idag var Frida nere på stan ett par timmar och igår var jag iväg och inhandlade en videokamera. Nackdelen med att göra ärenden nu är att många är i farten. Därför har vi väntat till efter 17 innan jag har åkt hem till Knivsta för att kolla till hemmet i allmänhet och Flisan i synnerhet. Tack vare bra grannar är hennes välmående bra. Men, det är klart att hon är mycket social och lite sur när man kommer och det är klart att det känns som om man sviker henne när man inte är hemma så ofta.

Kvällsmat brukar vi äta före och efter 19-målet. Ett par gånger i veckan tvättar vi. Ett par dagar i veckan behöver vi inhandla mer mat. Det finns att göra...

21- och 23-målen flyter mest på. Det är alltid en del telefonsamtal runt dessa tider. Tiden går helt enkelt. Varje skift kommer in också. 7.30, 14.30 och 21.30 ungefär. Efter 23-matningen lägger jag mig och sover ungefär en timme medans Frida sitter med Adrian. Vid 01-matningen byts vi av och jag sätter mig med honom. Både vid 03- och 05-matningen får vi hjälp av personalen. De hämtar honom på timmen och återlämnar honom en halvtimme senare. Jag brukar vakna de flesta gångerna, men minst ett av dess fyra tillfällen pratar jag i sömnen istället. Till 7-matningen blir vi väckta och ett nytt dygn påbörjas.

Så är rutinerna här. Det är mycket småsaker mest hela tiden. En sak som man inte inser till och börja med är att man aldrig riktigt kan slappna av med Adrinan i famnen. Man är lite småspänd hela tiden, håller ett halvt öga på honom.

Nu är det snart sovsdags igen och ja har tagit ett par dygn på mig att skriva detta. Sov gott.

Hektiska dagar på neonatalen

Hej

I fredags badade Adrian för första gången. Han älskade det! Det tog inte många sekunder innan han var tillfreds med att ligga i vattnet. Vi baddade och tvättade honom försiktigt med badlappar.

Jag kommer att skriva mer, men just nu hinner jag inte så jag lägger till att börja med bara ut några bilder till. Håll till godo.

/Erik

Så här snygg är Frida tre dagar efter förlossning. Nej, det är ingen klänning utan en längre kängrutröja (se tidigare texter om kängrutekniken).

Innan Adrian kom i vattnet var han inte fullt lika nöjd. Notera strålen...

Väl i vattnet hade Adrian fullt fokus och klagade ingenting. Han verkade vara mycket nöjd.
Men, efteråt var han lite sur på att han inte fick ligga kvar i vattnet. Den sammanbitna minen och blicken säger allt.

Första tiden efter födseln

Hej

Nu har jag tid/ork att skriva igen. Orken är egentligen inte det stora problemet, men med sondmatning som tar i storleksordning 35-45 minuter varje gång så har man begränsat med tid. Just det, varannan timme får han mat. idag är dosen uppe i 21 ml per gång.

Men vad hände efter Adrians födelse? Här fortsätter berättelsen...

Adrian skrek direkt när han kom ut, röd och arg. Erik klippte navelsträngen och följde med till ett rum 10 meter bort för att vara med när ett antal läkare gick igenom det grundläggande. Någon halvminut så gav de honom syrgas för säkerhets skull. Adrian passade på att försöka kissa på dem. Av med mina tröjor och på med en tubtröja och in med gossen innanför tröjan. Denna metod används i så stor utsträckning som möjligt här och kallas för kängrumetoden. Barnet ska ges värme, närhet och trygghet via föräldrarna så fort och så mycket som möjligt. Inga problem. Sedan var det att gå över till neonatalen med honom. Neonatalen ligger bredvid förlossningen.

På neonatalen fick jag lägga mig i en säng, fortfarande med Adrian hud mot hud. Matningssond var nu satt genom munnen på honom, EKG sattes på magen och syreupptagningsmätare på foten. Temperatur togs. Efter en stund vägde och mätte de honom. 1760 gram och 43 cm. Vi lades på en IVA-sal med max fyra patienter. Just då var det nog bara någon mer tror jag, har inte full koll. Personaltätheten var tacknämligt hög och allt flöt på.

Under tiden hade Frida gjort sig av med moderkakan och rullats tillbaka till vårat tidigare rum på förlossningen. Mer om detta får hon berätta själv.

Frida kom ingående en bit efter tre. Lite trött såklart, men lycklig och vid imponerande god vigör. Någon fördel ska man ha av att föda för tidigt... På IVA-avdelningen med kuvöser och grejer låg vi fram till klockan 14. Därefter flyttades vi över till samvården på neonatalen. Detta innebär att vi har ett rum med två sängar och egen toa där man får mycket stöttning av personalen, men ska sköta mycket själv. Vi är alltså kvar kanske 50 meter från förlossningen. På det hela taget är vi mycket nöjda med personalen, men att det är så mycket personal som behövs gör att infobitar ibland faller mellan stolarna. Men, den magiska röda knappen med texten "signal" fixar allt känns det som, från sondmatningshjälp till nya blöjor eller en kopp kaffe. Jag har frågat efter kall öl, men det har jag gått bet på (än så länge...)

Nästa avsnitt blir om Adrians första bad och när vi bestämde att det skulle bli Adrian som namn.
kram Erik och Frida





Så här snygg blir man i tubtopp mitt i natten.

Adrian ligger och sover i min famn. Han är här fortfarande utan namn och bara en timme gammal.

Hela familjen samlad för första gången sedan födseln.

Till förlossningen och fram till och med födelsen

Hej

Snart tre dygn har gått sedan födseln och fyra sedan vi åkte in till förlossningen. Ni kanske vill veta mer än att Adrian nu är född så här kommer en liten sammanfattning av vår vecka.

Det hela började i måndags kväll klockan 19 ungefär. Frida fick vid denna tid sammandragningar. Till och börja med i magen och sedan mer med känning i ryggen. Vid tillfället så satt Frida och tittade på tv och hade inte gjort något utöver det vanliga på jobbet. Ingen av oss trodde vid denna tid att detta var början på hela förlossningen. Vid tio-snåret resonerade vi fram att det är lika bra att ringa in till förlossningen och fråga. När Frida beskrev sammandragningarna så tyckte de att vi skulle åka in så att de kunde undersöka. Efter 15 minuters runtspringande för att packa ner det nödvändigaste så var vi iväg.

Strax före 11 ringde vi på och hamnade i undersökningsrummet. Efter besök av undersköterska, barnmorska och flera läkare och efter både ul och vul så började vi ana att vi kanske inte skulle räkna med att jobba dagen efter :-) Livmodertappen var kortare än tänkt, kroppen hade själv börjat planera för förlossning. Vid midnatt fick Frida en kortisonspruta för att "kickstarta" igång lungorna på pojken. Dessutom dropp med syfte att helt eller delvis stoppa värkarna. Räkna med att barnet kan komma när som helst inom de tre närmaste veckorna var beskedet och förhoppningen de hade var att hinna ge kortisonspruta nummer två. Flera hade varit ganska diffusa i informationen, men så sa en av läkarna att " räkna inte med att komma härifrån utan barn". Graviditeten var bara 31 + 2 än så länge så vi var inte riktigt inställda på födsel redan nu.

Kortison nr 2 hanns med, men inte med mycket marginal. Fram till eftermiddagen den 15:e kom sammandragningarna/värkarna mer sällan, men försvann inte helt. Åtminstone en gång per halvtimme kom de. Framåt seneftermidagen började de komma mer frekvent och vi insåg att det var förbi point of no return. 22.45 började vi räkna värkarna mer ordenligt då frekvensen ökat. De var 30-60 sek långa och skiftade i intensitet, de flesta starka och vi närmade oss en var femte minut. Ca 23.20 ringde vi på personal. Undersköterskan kom och skulle deligera vidare. Sedan tog allt (i våra mått mätt) lång tid innan något hände. De satte på ett nytt CTG. Efter ytterligare en påringning kvart i kom bm som berättade att läkaren satt och analyserade våra kurvor. Strax före timmen kom läkaren och undersökte Frida. Hon var då öppen 3-4 cm. Direkt blev det att fixa en förlossningssal.


En kvart senare var vi inne där. BM gick och plockade med saker nästan ända fram till krystvärkarna. Värkarna kom tätare och tätare och lustgas var den smärtlindring som erbjöds. Allt annat var försent. Inte långt efter vi kom in på förlossningssalen var Frida öppen 5 cm. 15-20 minuter senare 8 och inte långt därefter 10 cm. Lustgasen gav väl sisådär med effekt tyckte Frida. Jag fick order om att egentligen inte göra så mycket... En hjälpande hand att trycka hårt var nästan det enda. En barnläkare (från neonatalavdelningen) kom in för att prata kort om upplägget efter födseln. Hon hann inte säga mycket mellan värkarna! Nu var det dags för att krysta. Tre krystningar senare var huvudet framme och kroppen följde följsamt med.

01.46 den 16 december föddes vår son, 1760 gram och 43 cm.

kram Erik och Frida


Frida på förlossningsavdelningen, men låångt kvar till förlossning, säkert 12 timmar.

Vid midnatt flyttades Frida över till förlossningssalen. Inga bekymmer mellan värkarna.

Lustgas, lustgas, lustgas.

Vår nyfödde son Adrian. Tas om hand av personalen. Allt ser bra ut