Stryptag och skrik

Hej

Jag är precis hemkommen efter ett besök på öppna förskolan och är fortfarande lite småupprörd.

Idag var det ganska glest med folk, sex eller sju föräldrar och tiotalet barn. Innan har vi gått på krypklubben, som är för barn mellan 9 och 18 månader och förstagångsföräldrar. Nu har jag några gånger gått med Adrian på öppna verksamheten för alla med barn 0-6 år.

Fördelen är att det är alla möjliga konstellationer, men nackdelen att barn i olika åldrar inte riktigt har förståelse att alla inte är som dem.

Till händelsen som gav mig rubriken:

Efter sångstund och mat går Adrian och leker, jag sitter en bit därifrån och pratar och tar en kopp kaffe. Jag tillhör kanske den mer oroliga kategorin förälder som sneglar bortåt ganska frekvent, i gengäld tillhör Adrian de barn som hörs mest. Oavsett om det inte är något, om han stör andra barn eller blir störd av andra så tycker jag att det är mitt ansvar att ha ett halvt öra och öga bortåt. Vissa barn och föräldrar har vi aldrig träffat förut.

Ett av de äldre barnen, en fyraåring, han utmärkte sig omgående när han kom till verksamheten idag. Gnällig och slängde saker omkring sig. Vid nyss nämnda tillfälle hade redan en mamma (som ej hade sitt barn med i situationerna) ett par gånger avbrutit pojken när han för aggresivt/tanklöst agerat runt andra barn. Bland annat Adrian, men även flera andra i de lägre åldrarna. Så sneglar jag bortåt och i hörnet leker en tredje pojke, Adrian är på väg därifrån och fyraåringen vill gå dit. Hans reaktion när Adrian vill passera (det finns bara en väg ut och pojken försöker nu blockera Adrian) är att innan Adrian hunnit protestera slänga upp sina händer runt Adrians hals.

Huruvida han klämmer eller inte vet jag ej och det bryr jag mig i ärlighetens namn inte om. Man tar inte stryptag på folk! Så jag hojtar till instiktivt. "Hej, vad håller du på med" i en brysk ton. Tro mig, jag fick ALLAS fulla uppmärksamhet. Jag går bort och försöker förklara för pojken att så får du inte göra, man kan få ont och svårt att andas.

Mamman till pojken har ett yngre barn på några månader med sig så hon är inte särskit snabb, men har inte engagerat sig nämnvärt vid tidigare mankemang heller. Hon kommer efter någon minut bortåt och går i försvarsställning. Tack och lov har en i personalen också kommit bortåt. Mamman och hon pratar och mamman kommenterar något om att man ska inte skrika åt barn, de förstår inte och blir bara rädda.

Jag skiter fullständigt i om din unge blir rädd för någon främmande vuxen när han springer omkring och försöker ta stryptag på andra barn. Jag hade reagerat likadant om det varit någon annans barn, men det är klart att jag är mer vaksam på en situation där min son är, det är ju bara han som jag har huvudansvaret för.

Jag hade tänkt att stanna lite längre än till elvasnåret, men kände mig lite för övervakande i och med att stryparpojken fortfarande var kvar. Med andra ord inte lika kul för varken mig eller Adrian.

Så, nu sover Adrian och jag ska fixa lunch.

/Erik

Baka baka liten kaka

I dag passade Adrian och jag på att baka chokladrutor medan Erik var iväg och spelade discgolf. Bakandet gick smidigare än vad jag hade föreställt mig så det kommer vi definitivt att göra om. Några bilder hann jag också knäppa, men eftersom datorn krånglar i kväll och inte vill lägga upp bilderna här på bloggen så gör jag ett nytt försök i morgon...så håll utkik. Nu är det dags för mig att hoppa i säng. Natti natti!

Ja ja, jag vet...

...att det var ett tag sedan vi skrev. Det är kanske ingen slump att bloggstiltjen korrelerar med första veckorna som vi har jobbat båda två och Adrian hänger på förskolan.

På detta har vi toppat lite snörvel, feber och magsjuka. Tack och lov utspritt på familjen :-)

Men, det finns ju en del att skriva om i alla fall.

Adrian trivs på det hela väldigt bra på förskolan. Här hemma varvar han toppenhumör och upptäckarlusta med tydligare och tydligare tecken på att han vill testa oss och sina egna gränser så ofta och mycket som han kan. Ett toppenhumör kan utbytas till ett illtjut på en sekund om han inte får som han vill.

Röstresurserna testas dagligen och volymen kan vara rätt hög. Läggningarna kan vara rätt utmanande, men i gengäld så är han med så otroligt mycket och kan visa vad han vill. Individen Adrian formas allt mer.

/Erik

Dagens äventyr

Här började dagen tidigt med en tur till Uppsala på loppis. Bland allt "skräp" hittade vi en dockvagn som Adrian blev stormförtjust i och för 30 riksdaler fick den följa med hem. Adrian fick köra den hela vägen till bilen och när Erik lade in den i bagageluckan fick Adrian ett vredesutbrott och trodde nog att han aldrig mer skulle få se den kära vagnen. Väl hemma hade lillpojken somnat, men efter tuppluren fick han syn på vagnen igen och därmed var dagen räddad :)

Från Uppsala fick vi även med oss en cykelsits till Adrian, så nu kan jag äntligen cykla och lämna/hämta honom på förskolan utan att behöva dra med vagnen fram och tillbaka. Skönt! Vi tog en liten provtur med cykeln nu ikväll och jag vågar nog säga att det inte kommer att bli några som helst problem att få med honom på cykeln framöver. Han älskade det! Inte ville han ta av sig hjälmen efter cykelturen heller utan den fick följa med på lekstunden i sandlådan. Han är så gó min lilla skrutt. Bilderna får tala för sig själva...

Ny kamera!

Nu har jag äntligen fått ändan ur vagnen och köpt en ny kamera. Länge, länge har jag gått och längtat efter en digital systemkamera och nu har jag äntligen slagit till! Det blev en Canon eos 550 d och här nedan kommer ett smakprov. Själv är jag mycket nöjd :)