Ett vanligt dygn på 95F

Erik här.

Nu var det några dagar sedan jag skrev något här, men nu, med Adrian mot bröstet och Frida ute i köket så passar jag på.

Klockan 7 väcks vi av någon i personalen. Jag har vid denna tidpunkt Adrian hos mig. Frida mäter upp maten och drar upp det i plastsprutor. Nu, i dygn 10, får han 26 ml bröstmjölk. Sprutorna läggs i ett vattenbad för att uppnå ljummen temperatur (mjölkflaskorna står i kylen från början). Efter 5-10 minuter är maten klar. Under tiden så har vi bytt plats så att Frida tar hand om Adrian. Hon lägger honom mot sig för amning. Han är ännu ej tillräckligt stor för att klara av att suga mer än några minuter och mängden han får i sig är inte särskilt stor än så länge. Jag kollar genom hans sond, som går ner i magsäcken via näsan, om han har något maginnehåll kvar. De senaste dagarna har han inte haft det. När inget kommer upp måste vi för säkerhets skull kolla upp så att slangen ligger rätt. Detta kollar vi genom att blåsa in luft via sonden samtidigt som någon av oss lyssnar efter ett kurrande ljud med ett stetoskop.

Nästa moment är själva matningen via sonden. Första matsprutan skruvas fast och matningen påbörjas. Ca 20 minuter ska matningen ta. Men, då matningen delas upp i 20 delar, med andra ord en dryg ml per minut, så gäller det att komma ihåg det varje minut och det är vi ganska dåliga på. Så, matningen brukar ta 30-35 minuter. Efter det ska Frida sätta sig vid bröstpumpen, helst varannan timme, men det blir snarare var tredje/fjärde timme. Så, när allt är klart är klockan närmare åtta. Jag, som då haft hand om Adrian på natten brukar då spontankollapsa i den andra sängen och Frida halvslumrar fram till niosnåret då vi på något mirakulöst sätt vaknar till liv. Det är nog mer korrekt att säga att Frida lyckas få mig att vakna. Jag går då upp och fixar 9-maten. Samma matprocedur sker ännu en gång. Under tiden som Frida sondar Adrian går jag in och tar en dusch och går därefter ut i köket och tillagar frukost till oss. När jag kommer åter har klockan passerat 9.30 och när frukosten är uppäten så är klockan oftast runt 10.

Mellan 10 och 11 är det dags för pumpning, Frida ska duscha, det ska hämtas fler pumpgrejer, lägga de gamla i disken. Diska upp efter frukost behövs göras. Snart närmar sig klockan 11 och det är dags att åter igen fixa matning. Lite mera tid över är det oftast mellan 11 och 13. Men, ett visst sömnunderskott gör att någon av oss sover lite runt 12-snåret.

Det är dags för den första av oss att äta lunch. Person nummer ett ska ha hunnit klart det innan det är dags för 13-matningen. När 13-matningen är igång kan person nummer två gå iväg och fixa lunch.

Utöver vad som nämns ovan har vi ett antal blöjbyten under dagen. I snitt var tredje/fjärde timme åtminstone. Strax är det dags för 15-målet. Det är runt dessa tider som vi enklast kan göra ärenden. Idag var Frida nere på stan ett par timmar och igår var jag iväg och inhandlade en videokamera. Nackdelen med att göra ärenden nu är att många är i farten. Därför har vi väntat till efter 17 innan jag har åkt hem till Knivsta för att kolla till hemmet i allmänhet och Flisan i synnerhet. Tack vare bra grannar är hennes välmående bra. Men, det är klart att hon är mycket social och lite sur när man kommer och det är klart att det känns som om man sviker henne när man inte är hemma så ofta.

Kvällsmat brukar vi äta före och efter 19-målet. Ett par gånger i veckan tvättar vi. Ett par dagar i veckan behöver vi inhandla mer mat. Det finns att göra...

21- och 23-målen flyter mest på. Det är alltid en del telefonsamtal runt dessa tider. Tiden går helt enkelt. Varje skift kommer in också. 7.30, 14.30 och 21.30 ungefär. Efter 23-matningen lägger jag mig och sover ungefär en timme medans Frida sitter med Adrian. Vid 01-matningen byts vi av och jag sätter mig med honom. Både vid 03- och 05-matningen får vi hjälp av personalen. De hämtar honom på timmen och återlämnar honom en halvtimme senare. Jag brukar vakna de flesta gångerna, men minst ett av dess fyra tillfällen pratar jag i sömnen istället. Till 7-matningen blir vi väckta och ett nytt dygn påbörjas.

Så är rutinerna här. Det är mycket småsaker mest hela tiden. En sak som man inte inser till och börja med är att man aldrig riktigt kan slappna av med Adrinan i famnen. Man är lite småspänd hela tiden, håller ett halvt öga på honom.

Nu är det snart sovsdags igen och ja har tagit ett par dygn på mig att skriva detta. Sov gott.