Till förlossningen och fram till och med födelsen

Hej

Snart tre dygn har gått sedan födseln och fyra sedan vi åkte in till förlossningen. Ni kanske vill veta mer än att Adrian nu är född så här kommer en liten sammanfattning av vår vecka.

Det hela började i måndags kväll klockan 19 ungefär. Frida fick vid denna tid sammandragningar. Till och börja med i magen och sedan mer med känning i ryggen. Vid tillfället så satt Frida och tittade på tv och hade inte gjort något utöver det vanliga på jobbet. Ingen av oss trodde vid denna tid att detta var början på hela förlossningen. Vid tio-snåret resonerade vi fram att det är lika bra att ringa in till förlossningen och fråga. När Frida beskrev sammandragningarna så tyckte de att vi skulle åka in så att de kunde undersöka. Efter 15 minuters runtspringande för att packa ner det nödvändigaste så var vi iväg.

Strax före 11 ringde vi på och hamnade i undersökningsrummet. Efter besök av undersköterska, barnmorska och flera läkare och efter både ul och vul så började vi ana att vi kanske inte skulle räkna med att jobba dagen efter :-) Livmodertappen var kortare än tänkt, kroppen hade själv börjat planera för förlossning. Vid midnatt fick Frida en kortisonspruta för att "kickstarta" igång lungorna på pojken. Dessutom dropp med syfte att helt eller delvis stoppa värkarna. Räkna med att barnet kan komma när som helst inom de tre närmaste veckorna var beskedet och förhoppningen de hade var att hinna ge kortisonspruta nummer två. Flera hade varit ganska diffusa i informationen, men så sa en av läkarna att " räkna inte med att komma härifrån utan barn". Graviditeten var bara 31 + 2 än så länge så vi var inte riktigt inställda på födsel redan nu.

Kortison nr 2 hanns med, men inte med mycket marginal. Fram till eftermiddagen den 15:e kom sammandragningarna/värkarna mer sällan, men försvann inte helt. Åtminstone en gång per halvtimme kom de. Framåt seneftermidagen började de komma mer frekvent och vi insåg att det var förbi point of no return. 22.45 började vi räkna värkarna mer ordenligt då frekvensen ökat. De var 30-60 sek långa och skiftade i intensitet, de flesta starka och vi närmade oss en var femte minut. Ca 23.20 ringde vi på personal. Undersköterskan kom och skulle deligera vidare. Sedan tog allt (i våra mått mätt) lång tid innan något hände. De satte på ett nytt CTG. Efter ytterligare en påringning kvart i kom bm som berättade att läkaren satt och analyserade våra kurvor. Strax före timmen kom läkaren och undersökte Frida. Hon var då öppen 3-4 cm. Direkt blev det att fixa en förlossningssal.


En kvart senare var vi inne där. BM gick och plockade med saker nästan ända fram till krystvärkarna. Värkarna kom tätare och tätare och lustgas var den smärtlindring som erbjöds. Allt annat var försent. Inte långt efter vi kom in på förlossningssalen var Frida öppen 5 cm. 15-20 minuter senare 8 och inte långt därefter 10 cm. Lustgasen gav väl sisådär med effekt tyckte Frida. Jag fick order om att egentligen inte göra så mycket... En hjälpande hand att trycka hårt var nästan det enda. En barnläkare (från neonatalavdelningen) kom in för att prata kort om upplägget efter födseln. Hon hann inte säga mycket mellan värkarna! Nu var det dags för att krysta. Tre krystningar senare var huvudet framme och kroppen följde följsamt med.

01.46 den 16 december föddes vår son, 1760 gram och 43 cm.

kram Erik och Frida


Frida på förlossningsavdelningen, men låångt kvar till förlossning, säkert 12 timmar.

Vid midnatt flyttades Frida över till förlossningssalen. Inga bekymmer mellan värkarna.

Lustgas, lustgas, lustgas.

Vår nyfödde son Adrian. Tas om hand av personalen. Allt ser bra ut