Hej
Låt mig börja i dur. I dag hade vi vår första permission hem. Fyllda av förväntan, men också med många funderingar. Trötta som alltid snoozade vi lite längre än vanligt och satte igång med morgonbestyren först 9.15. Efter amning, frukostar, pumpning och diverse packningar och bilstolskoll så hade klockan redan passerat elva. Jag varmkörde bilen ordentligt och Adrian fick på sig lager efter lager av kläder. Jag körde runt bilen till förlossningsingången för att det skulle bli så kort utomhustid som möjligt för grabben. Allt tar mycket längre tid än man tror och klockan började närma sig ett när vi äntligen rullade hemåt.
Gissa om Flisan var glad att se oss! (Flisan är vår katt) Jag har varit hemma ett par dagar i veckan men Frida har inte satt fot hemma sedan 14 december. Flisan insåg inte riktigt att Adrian var en levande varelse förrän slutet av dagen då han gnölade lite. Mycket gos blev det dock. Typiskt nog så glömde vi sondningsmjölken i Upsala. Men, det blev ett lättlöst problem. Frida pumpade en gång så var det klart.
Adrian har varit ganska trött idag, men med alla kläd- och miljöbytena så är det nog inte så konstigt. När vi kom tillbaka till samvården började han vakna till lite mer. Vid åttasnåret var vi tillbaka. Termometern visade på -21 grader när vi åkte åter. Så, varm bil och mycket kläder + filt gällde. Ingen direktkontakt alls med den kalla luften var målet och vi lyckades med det.
En spännande och lyckad dag för vår räkning blev det. Det går framåt!
Som titeln säger är inte fallet så alla gånger här. Framför allt gäller det de barn som ligger på IVA-delen av neonatalen och extra stora risker är det för de allra minsta. Adrian med sin födelsevikt på 1760 gram tillhör de större. De som föds innan 25 fullgångna veckor väger inte mer än 400-700 gram och riskerna, även vid minsta förkylning är att ta i beaktning. Lilla Oscar som föddes för ca en vecka sedan var ovanligt stor vid födseln (700 gram efter ca 24 veckor) och det hade gått ovanligt bra med andningen.
Men, så fick han en infektion som han inte klarade av och från att ha varit vid god vigör i går gick hans liv inte att rädda. Vi lider med hans föräldrar vars situation ingen avundas. Prematur är en förhöjd risk, det är lätt att glömma när allt går bra, men verkligen når ikapp med en oerhörd och obehaglig styrka. I kväll for Oscars föräldrar hem till Oscars storebror hemma i Karlstad, deras läkande resa är längre än så, men de kändes starka i varandra så jag tror och hoppas de tar sig igenom detta.
Life´s a bitch.
kram Erik
Hej!
SvaraRaderaVad härligt att läsa om er första dag hemma, även om det bara var för några timmar. Kan tänka mej att Frida måste ha tyckt det vara skönt att se hemmet. O Flisan den verkligen måste ha älskat att ha er hemma.
Adrian skulle säkert undra vad ni gjorde där om han kunde prata, hans hem är ju på 95F..
Men gud va sorgligt att läsa om lilla Oscar. Man får en liten tår i ögat o man är tacksam över att man har sin lilla skatt.
Ta hand om er. Kram Helena
Ja, det smärtar verkligen i hjärtat varenda gång man läser/hör om de som förlorar sitt barn. Man påminns om hur skört livet är och vilken enorm TUR man har som får ha sina barn hos sig dag efter dag :) Det är en enorm lycka!
SvaraRaderaMen för er går det bra och det är ju fantastiskt! Det är jag glad och tacksam för!!! Kämpa på ;)
Kram på er :D
/Jossan
Hej på er! Härligt att vara hemma! Hörde av farmor att ni också åkt hem på söndagskvällen - en natt hemma alla 3 - och så Flisan förstås - vilken höjdare! Håller tummarna för att allt går så bra att ni får komma hem på riktigt snart! Skapa era egna rutiner kring Adrian. Han har vuxit duktigt nu. Kan hälsa från mormor Elsa - vi hälsade på henne igår söndag och jag hade dragit ut allt du skrivit - det är roligt även för henne att kunna följa er. Nu är det vardagsveckor igen även för oss pensionärer. och lite mildare väder välkomnar vi. Må så gott och kram till er från Öringe
SvaraRadera