Hej
Tiden går. Vi märker utvecklingen varje dag. Ett större medvetande, mer ork under amningarna, mer ork med att lyfta huvudet och mycket mer. Adrian blir bättre och bättre på att meddela sig när han vill amma. Det är inte bara när han är hos sin mamma som han försöker hitta bröstet, även hos mig ger han sig ut på jakt. Mycket väsen för ingenting kan man säga i det fallet...
Nu på det nya året har vi gått från vägning före och efter amning för att se hur mycket han fått i sig till fri amning. Förut kompletterades amningen av sondningsmängd för att han skulle uppnå ett visst intag per dygn. Nu har vi en fast mängd. Först var den 150 ml/dygn, men efter viktökningen med 55 gr till 1980 fick vi den neddragen till 100 ml/dygn. Detta har medfört att Adrian de senaste dygnen inte ökat något nämnvärt utan fortfarande är under 2 kg. En gräns vi gärna vill passera snart.
Natten till idag hade vi inte bara satraktion utan det var även kurvor för andning och hjärtfrekvens. I åtta timmar hade han dessa saker på sig. Vi har inte hört något vilket innebär att allt ser bra ut. Varför testerna? Jo, det är ett första steg mot permission. Allra senast nästa vecka tror de att vi får åka hem, till och börja med permission. Känns minst sagt konstigt att ens prata i de termerna. Vi får se hur det blir.
Det är lite krångligare att fixa ärenden just nu på grund av temeraturen. Bilen är inte riktigt överens med mig hur lämpligt det är att fungera i -20 grader. Nåväl, dä wer scha.
Tiden går. Vi märker utvecklingen varje dag. Ett större medvetande, mer ork under amningarna, mer ork med att lyfta huvudet och mycket mer. Adrian blir bättre och bättre på att meddela sig när han vill amma. Det är inte bara när han är hos sin mamma som han försöker hitta bröstet, även hos mig ger han sig ut på jakt. Mycket väsen för ingenting kan man säga i det fallet...
Nu på det nya året har vi gått från vägning före och efter amning för att se hur mycket han fått i sig till fri amning. Förut kompletterades amningen av sondningsmängd för att han skulle uppnå ett visst intag per dygn. Nu har vi en fast mängd. Först var den 150 ml/dygn, men efter viktökningen med 55 gr till 1980 fick vi den neddragen till 100 ml/dygn. Detta har medfört att Adrian de senaste dygnen inte ökat något nämnvärt utan fortfarande är under 2 kg. En gräns vi gärna vill passera snart.
Natten till idag hade vi inte bara satraktion utan det var även kurvor för andning och hjärtfrekvens. I åtta timmar hade han dessa saker på sig. Vi har inte hört något vilket innebär att allt ser bra ut. Varför testerna? Jo, det är ett första steg mot permission. Allra senast nästa vecka tror de att vi får åka hem, till och börja med permission. Känns minst sagt konstigt att ens prata i de termerna. Vi får se hur det blir.
Det är lite krångligare att fixa ärenden just nu på grund av temeraturen. Bilen är inte riktigt överens med mig hur lämpligt det är att fungera i -20 grader. Nåväl, dä wer scha.
Här var nu tanken att ha en film där Adrian attackerar min högra bröstvårta i jakt efter mjölk, men av någon anledning så går det inte at lägga upp videos så det blir några bilder istället, håll till godo.
Till nästa gång, ha det bra och Frida hälsar.
/Erik
Frida kängruar med Adrian på vårat samvårdsrum. 20091221
Kommentarer överflödiga...
Adrian sover på nyårsdagen.
Ännu en sömnbild.
Adrian sover på nyårsdagen.
Tycker han liknar kusin Anton på näst nedersta bilden och farfar Bengt på nedersta. Vilken förändring på bara några dagar!
SvaraRaderaTänk vad härligt det låter att kanske få åka hem. Förr eller senare ska ni ju det men just att få höra att ni kan börja smaka på ordet hemma känns roligt.
SvaraRaderaDet där med bilen Erik... Vad ska jag säga. Min bil lever sitt egna liv under vintermånaderna. Jag kan tänka mej att det ser lite roligt ut att en bil dörr måste vara öppen när jag skrapa rutorna pga att bilen låser sej (utan att förvarna...)plus att när jag sen får klättra in i Antons dörr in i framsättet vända mej om för att knäppa honom innan jag kan starta bilen. O under den tiden har bilen låst sej själv ca 173 gånger känns det som.
Ha ha Johanna att jag tänkte samma sak :-)Kollade på bilder av Anton i bäbisstrl o då är dom lika varandra. Men Anton har ju alltid fått höra att han är lik morfar så vi får se om Adrian blir lik farfar. Spännande spännande
Kraaam till er alla
Adrian börjar se riktigt "stor" ut, en bebis och inget knyte längre. Måste kännas skönt att det börjar närma sej hemgång. Komma in i era egna rutiner hemma.
SvaraRaderaKramar från Anna