Öroninflammation??

Natten blev krångligare än befarat. Adrian hade väldigt svårt att komma till ro och när han väl somnade sov han inte längre än en kvart innan han vaknade och var gnällig igen. Febern ville inte gå ner något nämnvärt utan låg mellan 39 och 40 grader trots febernedsättande. Strax efter 01 var han så pass gnällig att vi ringde sjukvårdsupplysningen för att höra oss för om lite råd. Tyvärr gav sjuksköterskan där inte mycket råd, det kändes mer som om hon knappt kunde vänta tills man pratat klart innan hon föreslog att vi skulle åka in. Med det med i beräkningen beslöt vi oss för att åka in till barnakuten. Så fort vi nämnde för Adrian att vi skulle åka bil blev han jättepigg och på strålande humör och när han somnade bums i bilen tänkte vi att det där gnälliga kanske mest berodde på trötthet i kombination med tandsprickning, eventuellt lite magproblem och feber så vi vände och åkte hem och fortsatte att sova i stället.

Efter ca tre timmars sömn vaknade Adrian igen och denna gång med ännu mer gnäll och gråt. "Ner, ner, ner!" skrek Adrian och ville absolut inte vara i sängen. Vi tog tempen och nu var Adrian feberfri vilket gjorde det ännu mer märkligt att han fortfarande var så gnällig. Hm, det kanske är öroninflammation ändå tänkte vi och denna gång åkte in till barnakuten på riktigt. Väl där tyckte undersköterskan som tog emot oss att det lät som att det kunde vara just öroninflammation, så hon gick och pratade med en läkare och när hon kom tillbaka fick vi lite mer smärtstillande och så sa hon bara att man ger inget annat än smärtstillande till så små barn vid öroninflammation. Vi fick komma tillbaka om det blev värre helt enkelt. Både jag och Erik blev väldigt häpna och ifrågasatte hur de kunde bedöma att det var öroninflammation när vi inte ens hade få träffa någon läkare som tittat i öronen. Allt hon hade frågat efter var ledande kring öroninflammation och allt annat som vi ville ha med i beräkningen, som magkrångel, fick vi väldigt lite gehör för. Nog för att vi också misstänkte öronen, men att få diagnosen ställd av en undersköterska var inte vad vi hade förväntat oss att.

Vi vände hemåt och strax före sju gick vi och lade oss. Erik satte sig med Adrian i famnen i fåtöljen inne i Adrians rum och där somnade herrarna omgående. Vi ville inte lägga ner Adrian då det gör ondare i öronen.

Efter ett par timmars sömn vaknade Adrian och mådde lite bättre. Under dagen har han haft kortare stubin än vanligt och ätit ganska dåligt, men annars har han varit sitt vanliga jag (ett par fyllda blöjor har inte gjort saker och ting sämre). Efter lunch sov han nästan tre timmar och nu i kväll har vi lagt honom i hans egen säng, där han nu sover gott. Febern är puts väck och vi håller tummarna för att den fortsätter att hålla sig borta.

Nu är det dags för oss också att krypa i säng, man vet ju aldrig hur natten artar sig.

God natt!

/Frida