Prolog till magbekymmer

Hej

I morgon blir Adrian tre månader, ett kvarts år. Av dessa 90 dagar har vi haft kontakt med sjukvården i drygt hälften. Ändå så upplever jag honom som frisk och vid mycket god vigör. ”Man måste jämföra, tänk på Laika...” (försten som kan filmcitatet bjuder jag på hemmagjord chokladdessert vid lämpligt tillfälle).

Självklart är de första 34 dagarna inskrivna på neonatalen medräknade och de drar helt klart upp siffran. Sedan har vi fyra möten med bvc. Vi har haft tre ögonkontroller på neonatal och utöver det även ett antal tillfällen då vi träffat barnläkare på grund av först bråcken och sedan magen.

Hur har det då gått senaste tiden?

Till och börja med: ljumskbråcket såg så bra ut att det nedklassades till vattenbråck. Där med ingen operation och dessutom har det lagt sig så att det är nästan borta. Även naveln ser bra ut, om är inte mindre än förut.

11 februari hade vi ultraljud på bråcken. Jag jobbade så Frida var själv inne med Adrian. Adrian fick samma läkare som vid hjärnultraljuden. Han kollade och sa mer eller mindre inte mer än att jaha det här ser bra ut och var klar och gick. Frida hann i alla fall hugga sköterskan och fråga vad som var nästa steg, ingen information om vad som hände efter ultraljudet hade vi fått. Sköterskan sa att de skulle höra av sig från barnkirurgen. Vi hade ju dessutom kvar återbesökstiden till bråcken vi fick vid akutbesöket några dagar innan (mer om den tiden, det vill säga 9 mars, senare).

Till och med tvåmånadersdagen fungerade magen ganska jämnt med 5-6 bajsblöjor/dag. Men, helt plötsligt kom flera dagar efter varandra utan mer än en fartrand då och då. Det sägs att allt mellan tio gånger per dag och en gång var tionde dag är normalt. Men, att skifta från det ena till det andra kändes inte helt naturligt. Så efter fem bajsfria dagar så frågade vi bvc vad de tyckte. Har inget skett tills dagen efter så kontakta barnakuten tyckte distriktan. Sagt och gjort inget skedde och vi fick ingen kontakt med barnakuten, ringde sjukvårdsupplysningen som sade samma sak och åkte därefter in. Från gårdagen, den 22:e februari, och fram till förmiddagen den 23:e hade Adrian gnölat mer och mer. Tio över elva lämnade vi Knivsta och strax efter 11.30 kom vi in till Akademiska.

Fortsättning följer, under tiden håll till godo med lite bilder.

/Erik

Valter och Adrian, två små sysslingar. Bilden tagen 2010-02-27, Valter är 17 dagar och Adrian nästan två månader äldre. Storleken är dock den samma.
























Så här fin är Adrian i sin overall som han fått av mormor Birgitta.
























Han blir bättre och bättre på ögonkontakt, medvetenheten växer för varje dag.


Adrian pratar med farmor Wiola sjätte mars.























Rock on!

Lycka är: en ordentligt bajsblöja!

Hej

Jag vet, jag borde ha skrivit för länge sedan. Varken motivation eller ork har varit på topp för det.

Men, jag måste bara berätta lite snabbt: Vi har haft två bajsblöjor under kvällen, alltså två riktigt stora. De första sedan 17 februari som han fixat själv utan lavemangshjälp. Ja, vi är mycket nöjda. Jag låter storyn vara en cliffhanger och skriver mer snart.

Alla vi som gillar bajsblöjor klappar nu.

klapp klapp!

/Erik

Veckans ord: bråck

Hej


På vårdguiden.se kan man läsa följande om bråck:


"Bråck kan uppstå när muskler och/eller bindvävsplattor i buken av någon anledning blir försvagade och brister. En bråcköppning kan då bildas. Genom bråcköppningen buktar bukhinnan ut och bildar en bråcksäck som kan innehålla tarm eller fett från bukhålan."


Varför tar jag då upp detta? Jo, för att navelbråck inte är helt ovanligt hos småbarn. Det är definitivt inte ovanligt hos Adrian, utan ett liten navelbråck har han ådragit sig. Inget större problem egentligen då det är mer av kosmetisk karaktär som det verkar. Alltså, inget av tarmarna i kläm, utan det är bara fett som ligger i bråcket enligt läkare.


Vad finns det mer för bråck då undrar du säkert. Jo, ljumskbråck såklart. I torsdags förra veckan, när vi hemkommit från ögonundersökning på neonatalen (allt såg bra ut, men kärlen är inte färdigväxta så det blir ett besök till) tyckte vi att han gnydde lite mer än vanligt och vi kände vid ett par tillfällen en liten upphöjnad vid ljumskpartiet. Direkt ont verkade Adrian inte ha, men lite småirriterad.

Så, på fredagen åkte vi in till barnakuten så att de fick titta på det. De kom fram till att det kunde vara begynnande bråck, men såg inte så mycket av det. Tack och lov så fungerar sjukvården ganska bra om man korrigerad ålder inte är född än och de ville att vi skulle komma på återbesök på måndagen. I måndags så jobbade jag så Frida fick själv åka in till Uppsala. De såg inte jättemycket då heller men trodde att det kunde vara begynnande ljumskbråck eller något som de kallade för vattenbråck.

Idag torsdag så kändes upphöjningarna lite tydligare än vad de har gjort tidigare och vi hade redan innan ett neonatalsåterbesök att klara av idag. ett utmärkt tillfälle för undersökning och nu fick vi ett klart och tydligt besked, det är ljumskbråck.

Nästa vecka så ska Adrian in på ultraljud och därefter blir det med mycket hög sannolikhet operation. Operationen i sig är inget komplicerat, så det vore skönt att få det gjort. Naveln är nu uppe i storlek av en mindre dank så det vore skönt om de kan ta den då också. Det får vi se, en läkare sa att det var 50/50 om de opererade ett sådant fall eller inte.

han har ju som sagt var inte särskilt ont av det direkt men lite komplicerat är det. Dels finns det en klämrisk och del så försvårar det magmassagen att ha en plopp som sticker ut mitt i allt...

Vad mer har då hänt?

Jo, idag på kontrollen så vägde Adrian 2760 gram, han har alltså gått upp exakt 1 kg sedan födseln! Längden var mer eller mindre oförändrad, 48 cm.

Adrian fick igår ytterligare en sysslng (han har nu 3 pojksysslingar födda inom 2 månader från sin egen födsel). Grattis Erik och Maria till Valter!

Det blir inga bilder just nu för jag skriver detta på min rast på jobbet, men jag försöker lägga in det senast till helgen.

/Erik

Viktuppgång och farmor och farfar på besök

Då var det dags igen.

Veckan har flugit fram känns det som, trots att vi egentligen inte gjort allt för mycket utanför hemmets fyra väggar. I tisdags hade vi besök av vår vänner Johan och Sofia. De väntar tillökning i mars så det är inte långt kvar innan de får en egen liten att ta hand om. Lite mjukstart att gästspela hos oss. Gott sällskap och kan ni gissa, mycket barnprat blev det...

Jag och Frida har bytt upp oss från 140 cm till en 160 cm bred säng. Mer plats för Adrian med andra ord. Sängramen inhandlades ni vet var (ja företaget börjar på bokstaven I) genom att först Frida åkte in och kollade och därefter jag. Men, den ommöblering som därefter följde tog sin lilla tid. Med tanke på Adrian och annat som måste fixas så var det först på fredagen som vi var klara. Klart att det hade kunnat gå mycket snabbare, men varför stressa. Där någonstans emellan amningar och blöjbyten försöker vi hinna med att sätta oss ner och spela ett spel och ta en kopp kaffe eller te.

Vi är ju båda glada brädspelare och det fungerar bra även med Adrian med i bilden. Men, det är klart att avbrotten blir fler.

På fredagskvällen kom mina föräldrar, Bengt och Wiola, upp. Adrians farmor utbrast omedelbart när hon såg honom med tår i ögonvrån att "oh, han är ju så liten". Det dröjde inte lång stund innan han låg i hennes famn. Vi hade tänkt att passa på att gå ut och gå med Adrian i helgen, men det satte vädret effektivt stopp för det. Vi vuxna var ute och gick i omgångar, men Adrian fick stanna inne, det var för kallt. På morgnarna fick vi assistans av mina föräldrar och kunde bägge två sova ut några timmar utan att behöva fundera över Adrian. Det var skönt.

Helgen försvann fort och måndagens enda projekt var att åka till bvc och väga och mäta Adrian. 47,5 cm och 2500 gr är vad som gäller nu. 180 gram har Adrian alltså gått upp den senaste veckan och det är den näst största viktuppgångsveckan, endast några få gram efter hans andra levnadsvecka. Bra.

I morgon återgår jag till jobbet. Ska bli intressant att komma tillbaka dit. Men, det känns samtidigt konstigt att "överge" Frida här hemma. Det kommer att gå alla tiders.

Tills nästa gång: Ha det gott.

/Erik



Sofia tränar.
























Johan tilldelar Adrian sin fulla uppmärksamhet

Adrian ligger och laddar på amningskudden.
Skönt att vila hos pappa.

Farmor konverserar och Adrian lyssnar förbryllad.

Är man populär så är man! Min mormor i luren.

Ja, jag vet att det var ett tag sedan, en vecka närmare bestämt. Motivationen har helt enkelt inte kommit över mig. Trodde väl att den skulle komma naturligt någonstans emellan ifyllnad av försäkringskassepapper, städning, tvättning och med lite tur sömn...

Vad har vi då hittat på veckan som var?

På torsdagen var vi tillbaka på neonatalen. Det var ett heldagprojekt med tanke på tiden innan, under och efter. Ögonen såg bra ut och vikten hade fortsatt åt rätt håll. Vi fick dessutom träffa vår stora referenspunkt. Bredvid oss på samvården låg ett par som fick barn på måndagskvällen, alltså bara ett drygt dygn före oss. De hade också planerat datum till den 14 februari och fick även dem en pojke. Båda grabbarna har haft en väldigt bra utveckling, men många funderingar vi har haft har även de haft. Detta gäller både på avdelningen, när det blev dags för permission och hur det är hemma. (Vi har troligen halvt om halvt identiska uppsättningar med prematurkläder).

Vi har redan börjat höra ibland att man inte ska jämföra med andra barn. Men, kanske ännu mer med prematurbarn så vill man ha referenspunkter. Adrian är ju korrigerad ålder inte ens 0 månader än så det är svårt att läsa sig till allt kring hans förväntade utvecklingskurva. Nu är det inget stort problem, vi vet att det flyter på bra.

Framåt fredagen började jag bli snörvlig. En sån där attacknysdag när man tror att det är pga allergi. Hittade dock ingen källa till det hela, efter en promenad så var det fastställt at det måste vara förkylning, för annars hade det släppt.

Ute ja, vi var på vår premiärtur med barnvagnen. Bara en kort runda ut till vägen och vände. Men, inklusive lite kort prat med en granne så blev det nog åtminstone 10 minuter i friska luften för familjen. Adrian sov sig igenom hela upplevelsen. Han ser ut att drunkna i vagnen när han ligger inbäddad.

Framåt lördagkvällen var min förkylning över trodde jag. Vi hade inte sett mer än sporadiska symtom på Adrian, kanske hostade lite mer än vanligt, kanske nös mer än vanligt, lät kanske som om det var lite snor i näsan. Men, varken Adrian eller jag hade feber eller kändes sjuka på något mer sätt. På söndagskvällen kom mitt tillbaka och den här gången inkluderades halsen. Fortfarande ett helt ok allmäntillstånd. Men, nog var det irriterande alltid. Nu på dagen så är det sista på väg bort, känns det som.

I går hade vi besök av distriktan från bvc. Adrian hade lagt på sig ytterligare en del och är nu uppe i 2320 gram. Allt såg bra ut.

Frida är just nu inne i Uppsala för lite inköp. Vi behöver en badbalja och fler handdukar. Även en del annat så klart.

Så, det var veckan som gått i stort. I kväll kommer Johan och Sofia hit. De har knappa två månader kvar, så det kommer väl när som helst då. (Vi lever fortfarande lite i villfarelsen att barn kommer efter 7 månader)

Kollade precis in på webbisar och såg att per nummer tre i vår föräldragrupp fått en liten Agnes. Stort grattis Tomas och Tessan.

That´s all folks!

/Erik

Utskrivna och fler besök

Hej

Bara några dagar sedan sist, men tiden går fort.

Vad har då hänt sedan sist? Jo, i söndags var tant Lina och tant Jessica på besök (två av Fridas närmaste vänner). Uppståndelsen stor, som vanligt, runt den lille. Adrian skötte sig bra och charmade alla.

På måndagen hade vi kontroll på Neonatalen igen. Han hade gått upp till 2165 gram och vips så var vi utskrivna. Så det kan gå! Allt såg såklart bra ut, men de tycker att en lite stadigare viktuppgång inte skulle göra något så vi ska försöka tillmata lite runt natten. Det har varit lite blandade framgångar på tillmatningsområdet (Adrians intrese är sisådär) än så länge, men vi kämpar på. Han blir dock bättre och bättre på att amma, så det går verkligen åt rätt håll.

I dag (tisdag) kom mormor Birgitta på besök. Hon var såklart lika fascinerad som alla andra, om inte mer, och dagen till ära var Adrian mer vaken än vad han brukar på tidig eftermiddag.

På torsdag är dagen vigd åt ögontester på ackis. Men lugn, bara lugn, det är rutin. Det är ögondroppar som ska droppas i innan någon timme och sedan ska det observeras ett antal timmar efter. Sedan ska de även göra en kontroll till, så dagen är fullbokad.

Vi är båda fortfarande väldigt osäkra på vem han är lik eller snarare vilka utseendeegenskaper han ärvt från vem. Vi var på 3D-ultraljud i vecka 26 och på de bilderna så tyckte vi att han hade Fridas näsa och min mun. Nu tvivlar vi dock och går mer och mer över till motsatsen. Endast tiden vet svaret.

Vad mer? Det har snöat några centimeter till. Tack vare ambitiösa grannar är det dock inte så mycket snö att gå igenom utanför dörren. (Tack Geoff?!?).

I övrigt intet nytt på Knivstafronten.

/Erik

Adrian har betydligt större intresse av kameran än av mamma Frida.

Tant Jessica beundrar Adrian.

Adrian fyller 1 månad!

Hejsan hoppsan.

Börjar med en riktig goding. 7 kg Flisan ligger bredvid 2 kg Adrian.
























1 månad har gått. Det känns väldigt kort och samtidigt som en väldigt lång tid. Adrian har sin mest vakna period på dygnet mellan 22 och 01. Hans mor och far är inte helt nöjda över det...

Annars är allt lugnt. Vi hade finbesök i dag av moster Johanna och morfar Peo. Peo finns med på bild här nedan. Bilderna på Johanna blev inte tillräckligt bra (vi har nog lagt upp tillräckligt många suddiga bilder redan...)

Har du undrat över vad koppning innebär (begreppet förklaras i tidigare inlägg). Här har du svaret. Vanligen måttligt populärt hos samtliga inblandade parter.

Adrians sovplats de delar av natten då han inte kängruar hos pappa.

Adrian och Frida en av de sista tillfällena vi var i vårat samvårdsrum.

Bild från samma tillfälle som ovan.

Adrian drygt tre veckor gammal. Tänk på det nästa gång du äter choklad.

Morfar Peo håller för första gången i Adrian.