Jag (Frida) sitter här och läser gamla blogginlägg från när vi låg inne på neonatalen med Adrian samt första tiden hemma med honom. Jag blir lite nostalgisk måste jag säga när jag ser alla bilder. Det är så svårt att förstå att han har varit så otroligt liten som han var i början och tänk att allt har gått så bra som det har gjort. Det kommer jag vara evigt tacksam för. Nu är han ju stora killen som charmar allt och alla och växer med stormsteg. En riktig linslus har han blivit också, ler så fort kameran kommer fram. Se bara på dessa bilder:

Roligt att hjälpa mamma att plocka ur diskmaskinen...

...roligt att sitta i gåstolen...

...roligt att sitta i mormors knä.

Avslutningsvis en bild på Adrian ca en vecka gammal.
Hej på er!
SvaraRaderaAnton och jag sitter o tittar på bilderna av Adrian och Anton tycker att det är stor skillnad på Adrian.
Hoppas ni alla mår bra.
Hej då från Anton och Helena
Hej Anton och Helena!
SvaraRaderaVisst är det stor skillnad på Adrian, det tycker jag med. Men det är väl så det ska vara :)