Resan hem från Jena

Avsikt: Fara hem efter tre dagar med Adrian i Jena hos Carl Magnus och Nicole, tre timmar med tåg söder om Berlin.

Plan: Berlin - Arlanda 18:20-19:50. I bästa fall hinna med pendeln 20.16 och vara i Knivsta 20.24.

Verklighet: Allt normalt tills de väntar med att släppa ombord folk vid incheckningen. Tiden går, inga besked. 19.20 kommer besked; planet inställt p g a tekniska problem. För ombokning bege er till Lufthansas kontor. För er som checkat in bagage hämta det först. Resultat: Längs bak i kön hamnar de med bagage och hämta och som har otur när bagaget kommer. (Överrepresentation av de som ej är vara att flyga, äldre, de med barn och yngre.) Vi har cirka 15 personer bakom oss då vi fick bagaget bland de sista. Strax efter 21 är det så vår tur att komma fram till Lufthansas personal. Inga platser samma kväll eller förrän klockan 17 imorgon (läs idag) på direktflyg och via Kastrup på Arlanda klockan 13. Efter en kortare diskussion med personalen om att det var skralt med matersättning endast i form av hotellfrukosten (För det räcker för att en treåring ska hålla sig mätt och glad fram till 14?). så for vi till hotellet. Adrian slocknade omgående (hade hållits vaken sista timmen endast tack vare sockertillskott i form av gummibjörnar) och jag endast en kort stund senare (efter en kall öl i hotellbaren och fick på så vis nytta av babymonitorn som jag tog med av ren godtycklighet). Upp 6,30 och incheckning vid åtta-snåret. Air Berlin till Köpenhamn och vidare sedan med SAS till Arlanda. allt flöt, men en liten kantboll till så klart. Landar ett par minuter tidigt (strax efter 13) och bagaget är beräknat till 13:22 står det. Jag skickar ett sms till Frida och skriver att vi kommer med tåget 13:46. 13:39 rullar bagagebandet igång. 13:45köper jag biljett och 13:46:XX är vår hiss framme på perrongen och vi ser hur tåget precis lämnar den samma. Således kom vi till Knivsta 14:24, 18 timmar senare än beräknat.

Adrian skötte sig långt över vad man kan förvänta sig av någon i hans ålder som redan varit ifrån sin mor och sitt hem i tre nätter. En kombination av flygplan, gummibjörnar och surfplattan (med hjälp av Team Umizoomi och en hårklippningsapp mestdels) har varit mina bästa vapen. Jag tror också att det spelade in att Adrian trivdes i Jena, han är mycket förtjust i "Kallenicole".

Det var kul att komma iväg, men det är skönt att komma hem.

/Erik

Lång väntan

Just nu väntar jag ivrigt på att mina stora grabbar ska komma hem från Tyskland. De, Erik och Adrian, åkte i fredags för att hälsa på Calle och Nicole i Jena och det var tänkt att de skulle komma hem redan igår men kl 19.20 fick jag ett sms om att planet var inställt. Vilken besvikelse! Jag som verkligen såg fram emot att de skulle komma hem. Så de fick sova på hotell i Berlin och invänta dagens flygning i stället. Nu är det i alla fall bara ett par timmar kvar innan de kommer hem och jag har ju min älskade Ivar att gosa med här hemma så jag ska inte klaga. Ivar har varit på topp hela helgen och han är inne i en period när han är glad för jämnan. Skönt efter några månader med magont och trilskande nätter. Utvecklingen i övrigt går framåt med stormsteg. Ivar sover numera hela nätter sen en månad tillbaka. Eftersom han har blivit mer och mer intresserad av vad vi andra i familjen äter började vi i lördags med små små smakportioner i form av smulor av smörgåsrån uppblandat med bröstmjölk (man ska ju börja med smakportioner med gluten i numera) som han verkar tycka är helt okej. Han har börjat sträcka sig efter föremål och greppar och för till munnen för att suga på. Det verkar också som att det är tänder på G för att "gnager" på händer och fingrar och han dregglar något kopiöst. För en månad sen började han ta nappen till vår stora förvåning och det gör oss ingenting. Han är väldigt nära att upptäcka sina fötter nu, men än så länge har han bara greppat dem någon enstaka gång. Sen försöker han så smått att sätta sig upp, speciellt om man har honom i knät. Stå i knät är också populärt. Favoritramsan är "Rida rida ranka" och han kiknar av skratt när han studsar i knät medan ramsan sägs. När han ligger på rygg vänder han sig på sidan men han har inte kommit över på mage än. Att rulla från mage till rygg är inga problem. "Pratar" gör han också nästan oavbrutet och det är allt från höga skrik till tysta hummanden. Så, det vart en liten uppdatering. Här är en bild på den lilla gobiten.

Utvecklingssprång

Nu händer det mycket i Ivars liv. I förrgår vände han sig från mage till rygg för första gången (och enda gången hittills). Något förvånad kan man allt säga att han blev. Han har även börjat suga på tummen sen någon vecka tillbaka. Det är inte alltid så lätt att få in tummen i munnen men han är envis och ger inte upp i första taget. Nappen ratar han totalt även om vi hade föredragit att han hade tagit den. I går satt han en lång stund i mitt knä och tittade på sina fötter och det såg ut som han funderade över vad det var för konstiga saker som plötsligt uppenbarade sig vid benens slut. Han försökte också ta tag i ena foten men lyckades inte kontrollera handrörelsen att flytta handen hela vägen fram, men han var på god väg. Sen babblar han som tusan och tittar sig omkring hela tiden. Skrattar och ler gör han med jämna mellanrum, gärna när storebror sjunger för honom. Så, det blev en liten uppdatering i alla fall.

Nacken tränas varje dag och nu kan Ivar hålla upp huvudet flera minuter.

Mmm, så gott med tummen.

Vår lilla hjälpreda

Jag vill bara lägga in några bilder på vår älskade Adrian från de senaste månaderna. Som ni ser är han väldigt pigg på att hjälpa till med olika göromål här hemma. Det är otroligt vad fort tiden går och vad stor han har blivit på sistone. Kanske inte så konstigt att det märks så tydligt nu när han har blivit storebror.

    

Adrian hjälper till att skruva ihop Ivars spjälsäng.

Roligt att hjälpa till i trädgården.

Att baka är bland det bästa som finns. Här blir det cupcakes.

       

Det färdiga resultatet. Gott gott!

Välkommen Ivar!

Jag tänkte att det var hög tid för ett nytt inlägg, inte minst med tanke på att vi har fått en ny medlem i familjen :) Den 1 mars 2013 föddes vår andre son Ivar. Han vägde 3185 gram och var 48 cm lång. Förlossningen flöt på väldigt smidigt och det tog tio timmar från första värken till dess han var ute. I dag blir Ivar nio veckor och tiden har verkligen gått jättefort sen han föddes. Jag hoppas att jag och Erik kommer att ha tid, ork och inspiration att åtminstone skriva ett inlägg i veckan framöver. Här kommer några bilder:

Ivar bara några få timmar gammal.

Adrian är stolt storebror.

Ivar i babygymmet, ca åtta veckor.

Så börjar det närma sig igen

Hej

36 + 1 idag.

Barn (och son) nummer två är inte långt borta.

Idag var det vändningsförsök på agendan. Lilla I (som jag hädan efter kommer att kalla magen) låg i säte. Med andra ord var rumpan längst ner och huvudet högre upp. Detta medför i sin tur att en sådan förlossning inte sker i vanlig ordning med huvudet först. Riskerna med sätesbjudning är större än vid normal förlossning.

Idag klockan åtta var vi för bedömning inne i Uppsala. Ultraljudet tog inte många sekunder innan barnmorskan konstaterade att sätesbjudning var fallet. Där efter tog en ny barnmorska hand om oss och mätte hjärtrytmen. Allt såg bra ut.

Därefter var det ner till förlossningen som gällde. Som med all verksamhet av denna typ får man förvänta sig att vänta. Det är mycket av verksamheten där som behöver prioriteras före en vändning. Efter en dryg timme fick vi ett rum och där flöt det sedan på. Nytt ultraljud och en del klämmande och kännande på magen av läkarna.

Barnmorskan som tog hand om oss under tiden var mycket bra att ha att göra med, Frida sa att hon gärna ser samma när det väl är dags.

Frida i väntan på vändning

Barnmorskan gav Frida Bricanyl som hjälper till så att det blir mer avslappnat vid vändningen. Tjugo minuter senare var det vändningsdags. Två läkare och en läkarkandidat och barnmorskan var med. Vändningen var enligt Fridas utsago utan större obehag och tog bara någon minut. Sedan var han på plats. Huvudet nedåt och rumpan uppåt.

Frida fick order om att inte ligga ner under dagen och att ta det lugnt.

Vi har lite funderingar om det inte är så att han har vridit sig igen. Vi får se (och hoppas) att det är vi som känner fel.

/Erik

Förkylning...

Jag sitter här hemma och är dunderförkyld. Febern har lugnat sig, men näsan rinner och hostan gör sig ständigt påmind. Adrian har hostat en del också men Erik har klarat sig bra än så länge. Så vi tar det rätt så lugnt här hemma just nu. Framöver hoppas jag på att jag ska få lite mer inspiration att skriva på bloggen, men jag lovar inget. Vi får se hur det går helt enkelt.