Utvecklingssprång

Nu händer det mycket i Ivars liv. I förrgår vände han sig från mage till rygg för första gången (och enda gången hittills). Något förvånad kan man allt säga att han blev. Han har även börjat suga på tummen sen någon vecka tillbaka. Det är inte alltid så lätt att få in tummen i munnen men han är envis och ger inte upp i första taget. Nappen ratar han totalt även om vi hade föredragit att han hade tagit den. I går satt han en lång stund i mitt knä och tittade på sina fötter och det såg ut som han funderade över vad det var för konstiga saker som plötsligt uppenbarade sig vid benens slut. Han försökte också ta tag i ena foten men lyckades inte kontrollera handrörelsen att flytta handen hela vägen fram, men han var på god väg. Sen babblar han som tusan och tittar sig omkring hela tiden. Skrattar och ler gör han med jämna mellanrum, gärna när storebror sjunger för honom. Så, det blev en liten uppdatering i alla fall.

Nacken tränas varje dag och nu kan Ivar hålla upp huvudet flera minuter.

Mmm, så gott med tummen.