Resan hem från Jena

Avsikt: Fara hem efter tre dagar med Adrian i Jena hos Carl Magnus och Nicole, tre timmar med tåg söder om Berlin.

Plan: Berlin - Arlanda 18:20-19:50. I bästa fall hinna med pendeln 20.16 och vara i Knivsta 20.24.

Verklighet: Allt normalt tills de väntar med att släppa ombord folk vid incheckningen. Tiden går, inga besked. 19.20 kommer besked; planet inställt p g a tekniska problem. För ombokning bege er till Lufthansas kontor. För er som checkat in bagage hämta det först. Resultat: Längs bak i kön hamnar de med bagage och hämta och som har otur när bagaget kommer. (Överrepresentation av de som ej är vara att flyga, äldre, de med barn och yngre.) Vi har cirka 15 personer bakom oss då vi fick bagaget bland de sista. Strax efter 21 är det så vår tur att komma fram till Lufthansas personal. Inga platser samma kväll eller förrän klockan 17 imorgon (läs idag) på direktflyg och via Kastrup på Arlanda klockan 13. Efter en kortare diskussion med personalen om att det var skralt med matersättning endast i form av hotellfrukosten (För det räcker för att en treåring ska hålla sig mätt och glad fram till 14?). så for vi till hotellet. Adrian slocknade omgående (hade hållits vaken sista timmen endast tack vare sockertillskott i form av gummibjörnar) och jag endast en kort stund senare (efter en kall öl i hotellbaren och fick på så vis nytta av babymonitorn som jag tog med av ren godtycklighet). Upp 6,30 och incheckning vid åtta-snåret. Air Berlin till Köpenhamn och vidare sedan med SAS till Arlanda. allt flöt, men en liten kantboll till så klart. Landar ett par minuter tidigt (strax efter 13) och bagaget är beräknat till 13:22 står det. Jag skickar ett sms till Frida och skriver att vi kommer med tåget 13:46. 13:39 rullar bagagebandet igång. 13:45köper jag biljett och 13:46:XX är vår hiss framme på perrongen och vi ser hur tåget precis lämnar den samma. Således kom vi till Knivsta 14:24, 18 timmar senare än beräknat.

Adrian skötte sig långt över vad man kan förvänta sig av någon i hans ålder som redan varit ifrån sin mor och sitt hem i tre nätter. En kombination av flygplan, gummibjörnar och surfplattan (med hjälp av Team Umizoomi och en hårklippningsapp mestdels) har varit mina bästa vapen. Jag tror också att det spelade in att Adrian trivdes i Jena, han är mycket förtjust i "Kallenicole".

Det var kul att komma iväg, men det är skönt att komma hem.

/Erik

Lång väntan

Just nu väntar jag ivrigt på att mina stora grabbar ska komma hem från Tyskland. De, Erik och Adrian, åkte i fredags för att hälsa på Calle och Nicole i Jena och det var tänkt att de skulle komma hem redan igår men kl 19.20 fick jag ett sms om att planet var inställt. Vilken besvikelse! Jag som verkligen såg fram emot att de skulle komma hem. Så de fick sova på hotell i Berlin och invänta dagens flygning i stället. Nu är det i alla fall bara ett par timmar kvar innan de kommer hem och jag har ju min älskade Ivar att gosa med här hemma så jag ska inte klaga. Ivar har varit på topp hela helgen och han är inne i en period när han är glad för jämnan. Skönt efter några månader med magont och trilskande nätter. Utvecklingen i övrigt går framåt med stormsteg. Ivar sover numera hela nätter sen en månad tillbaka. Eftersom han har blivit mer och mer intresserad av vad vi andra i familjen äter började vi i lördags med små små smakportioner i form av smulor av smörgåsrån uppblandat med bröstmjölk (man ska ju börja med smakportioner med gluten i numera) som han verkar tycka är helt okej. Han har börjat sträcka sig efter föremål och greppar och för till munnen för att suga på. Det verkar också som att det är tänder på G för att "gnager" på händer och fingrar och han dregglar något kopiöst. För en månad sen började han ta nappen till vår stora förvåning och det gör oss ingenting. Han är väldigt nära att upptäcka sina fötter nu, men än så länge har han bara greppat dem någon enstaka gång. Sen försöker han så smått att sätta sig upp, speciellt om man har honom i knät. Stå i knät är också populärt. Favoritramsan är "Rida rida ranka" och han kiknar av skratt när han studsar i knät medan ramsan sägs. När han ligger på rygg vänder han sig på sidan men han har inte kommit över på mage än. Att rulla från mage till rygg är inga problem. "Pratar" gör han också nästan oavbrutet och det är allt från höga skrik till tysta hummanden. Så, det vart en liten uppdatering. Här är en bild på den lilla gobiten.

Utvecklingssprång

Nu händer det mycket i Ivars liv. I förrgår vände han sig från mage till rygg för första gången (och enda gången hittills). Något förvånad kan man allt säga att han blev. Han har även börjat suga på tummen sen någon vecka tillbaka. Det är inte alltid så lätt att få in tummen i munnen men han är envis och ger inte upp i första taget. Nappen ratar han totalt även om vi hade föredragit att han hade tagit den. I går satt han en lång stund i mitt knä och tittade på sina fötter och det såg ut som han funderade över vad det var för konstiga saker som plötsligt uppenbarade sig vid benens slut. Han försökte också ta tag i ena foten men lyckades inte kontrollera handrörelsen att flytta handen hela vägen fram, men han var på god väg. Sen babblar han som tusan och tittar sig omkring hela tiden. Skrattar och ler gör han med jämna mellanrum, gärna när storebror sjunger för honom. Så, det blev en liten uppdatering i alla fall.

Nacken tränas varje dag och nu kan Ivar hålla upp huvudet flera minuter.

Mmm, så gott med tummen.

Vår lilla hjälpreda

Jag vill bara lägga in några bilder på vår älskade Adrian från de senaste månaderna. Som ni ser är han väldigt pigg på att hjälpa till med olika göromål här hemma. Det är otroligt vad fort tiden går och vad stor han har blivit på sistone. Kanske inte så konstigt att det märks så tydligt nu när han har blivit storebror.

    

Adrian hjälper till att skruva ihop Ivars spjälsäng.

Roligt att hjälpa till i trädgården.

Att baka är bland det bästa som finns. Här blir det cupcakes.

       

Det färdiga resultatet. Gott gott!

Välkommen Ivar!

Jag tänkte att det var hög tid för ett nytt inlägg, inte minst med tanke på att vi har fått en ny medlem i familjen :) Den 1 mars 2013 föddes vår andre son Ivar. Han vägde 3185 gram och var 48 cm lång. Förlossningen flöt på väldigt smidigt och det tog tio timmar från första värken till dess han var ute. I dag blir Ivar nio veckor och tiden har verkligen gått jättefort sen han föddes. Jag hoppas att jag och Erik kommer att ha tid, ork och inspiration att åtminstone skriva ett inlägg i veckan framöver. Här kommer några bilder:

Ivar bara några få timmar gammal.

Adrian är stolt storebror.

Ivar i babygymmet, ca åtta veckor.

Så börjar det närma sig igen

Hej

36 + 1 idag.

Barn (och son) nummer två är inte långt borta.

Idag var det vändningsförsök på agendan. Lilla I (som jag hädan efter kommer att kalla magen) låg i säte. Med andra ord var rumpan längst ner och huvudet högre upp. Detta medför i sin tur att en sådan förlossning inte sker i vanlig ordning med huvudet först. Riskerna med sätesbjudning är större än vid normal förlossning.

Idag klockan åtta var vi för bedömning inne i Uppsala. Ultraljudet tog inte många sekunder innan barnmorskan konstaterade att sätesbjudning var fallet. Där efter tog en ny barnmorska hand om oss och mätte hjärtrytmen. Allt såg bra ut.

Därefter var det ner till förlossningen som gällde. Som med all verksamhet av denna typ får man förvänta sig att vänta. Det är mycket av verksamheten där som behöver prioriteras före en vändning. Efter en dryg timme fick vi ett rum och där flöt det sedan på. Nytt ultraljud och en del klämmande och kännande på magen av läkarna.

Barnmorskan som tog hand om oss under tiden var mycket bra att ha att göra med, Frida sa att hon gärna ser samma när det väl är dags.

Frida i väntan på vändning

Barnmorskan gav Frida Bricanyl som hjälper till så att det blir mer avslappnat vid vändningen. Tjugo minuter senare var det vändningsdags. Två läkare och en läkarkandidat och barnmorskan var med. Vändningen var enligt Fridas utsago utan större obehag och tog bara någon minut. Sedan var han på plats. Huvudet nedåt och rumpan uppåt.

Frida fick order om att inte ligga ner under dagen och att ta det lugnt.

Vi har lite funderingar om det inte är så att han har vridit sig igen. Vi får se (och hoppas) att det är vi som känner fel.

/Erik

Förkylning...

Jag sitter här hemma och är dunderförkyld. Febern har lugnat sig, men näsan rinner och hostan gör sig ständigt påmind. Adrian har hostat en del också men Erik har klarat sig bra än så länge. Så vi tar det rätt så lugnt här hemma just nu. Framöver hoppas jag på att jag ska få lite mer inspiration att skriva på bloggen, men jag lovar inget. Vi får se hur det går helt enkelt.

Stryptag och skrik

Hej

Jag är precis hemkommen efter ett besök på öppna förskolan och är fortfarande lite småupprörd.

Idag var det ganska glest med folk, sex eller sju föräldrar och tiotalet barn. Innan har vi gått på krypklubben, som är för barn mellan 9 och 18 månader och förstagångsföräldrar. Nu har jag några gånger gått med Adrian på öppna verksamheten för alla med barn 0-6 år.

Fördelen är att det är alla möjliga konstellationer, men nackdelen att barn i olika åldrar inte riktigt har förståelse att alla inte är som dem.

Till händelsen som gav mig rubriken:

Efter sångstund och mat går Adrian och leker, jag sitter en bit därifrån och pratar och tar en kopp kaffe. Jag tillhör kanske den mer oroliga kategorin förälder som sneglar bortåt ganska frekvent, i gengäld tillhör Adrian de barn som hörs mest. Oavsett om det inte är något, om han stör andra barn eller blir störd av andra så tycker jag att det är mitt ansvar att ha ett halvt öra och öga bortåt. Vissa barn och föräldrar har vi aldrig träffat förut.

Ett av de äldre barnen, en fyraåring, han utmärkte sig omgående när han kom till verksamheten idag. Gnällig och slängde saker omkring sig. Vid nyss nämnda tillfälle hade redan en mamma (som ej hade sitt barn med i situationerna) ett par gånger avbrutit pojken när han för aggresivt/tanklöst agerat runt andra barn. Bland annat Adrian, men även flera andra i de lägre åldrarna. Så sneglar jag bortåt och i hörnet leker en tredje pojke, Adrian är på väg därifrån och fyraåringen vill gå dit. Hans reaktion när Adrian vill passera (det finns bara en väg ut och pojken försöker nu blockera Adrian) är att innan Adrian hunnit protestera slänga upp sina händer runt Adrians hals.

Huruvida han klämmer eller inte vet jag ej och det bryr jag mig i ärlighetens namn inte om. Man tar inte stryptag på folk! Så jag hojtar till instiktivt. "Hej, vad håller du på med" i en brysk ton. Tro mig, jag fick ALLAS fulla uppmärksamhet. Jag går bort och försöker förklara för pojken att så får du inte göra, man kan få ont och svårt att andas.

Mamman till pojken har ett yngre barn på några månader med sig så hon är inte särskit snabb, men har inte engagerat sig nämnvärt vid tidigare mankemang heller. Hon kommer efter någon minut bortåt och går i försvarsställning. Tack och lov har en i personalen också kommit bortåt. Mamman och hon pratar och mamman kommenterar något om att man ska inte skrika åt barn, de förstår inte och blir bara rädda.

Jag skiter fullständigt i om din unge blir rädd för någon främmande vuxen när han springer omkring och försöker ta stryptag på andra barn. Jag hade reagerat likadant om det varit någon annans barn, men det är klart att jag är mer vaksam på en situation där min son är, det är ju bara han som jag har huvudansvaret för.

Jag hade tänkt att stanna lite längre än till elvasnåret, men kände mig lite för övervakande i och med att stryparpojken fortfarande var kvar. Med andra ord inte lika kul för varken mig eller Adrian.

Så, nu sover Adrian och jag ska fixa lunch.

/Erik

Baka baka liten kaka

I dag passade Adrian och jag på att baka chokladrutor medan Erik var iväg och spelade discgolf. Bakandet gick smidigare än vad jag hade föreställt mig så det kommer vi definitivt att göra om. Några bilder hann jag också knäppa, men eftersom datorn krånglar i kväll och inte vill lägga upp bilderna här på bloggen så gör jag ett nytt försök i morgon...så håll utkik. Nu är det dags för mig att hoppa i säng. Natti natti!

Ja ja, jag vet...

...att det var ett tag sedan vi skrev. Det är kanske ingen slump att bloggstiltjen korrelerar med första veckorna som vi har jobbat båda två och Adrian hänger på förskolan.

På detta har vi toppat lite snörvel, feber och magsjuka. Tack och lov utspritt på familjen :-)

Men, det finns ju en del att skriva om i alla fall.

Adrian trivs på det hela väldigt bra på förskolan. Här hemma varvar han toppenhumör och upptäckarlusta med tydligare och tydligare tecken på att han vill testa oss och sina egna gränser så ofta och mycket som han kan. Ett toppenhumör kan utbytas till ett illtjut på en sekund om han inte får som han vill.

Röstresurserna testas dagligen och volymen kan vara rätt hög. Läggningarna kan vara rätt utmanande, men i gengäld så är han med så otroligt mycket och kan visa vad han vill. Individen Adrian formas allt mer.

/Erik

Dagens äventyr

Här började dagen tidigt med en tur till Uppsala på loppis. Bland allt "skräp" hittade vi en dockvagn som Adrian blev stormförtjust i och för 30 riksdaler fick den följa med hem. Adrian fick köra den hela vägen till bilen och när Erik lade in den i bagageluckan fick Adrian ett vredesutbrott och trodde nog att han aldrig mer skulle få se den kära vagnen. Väl hemma hade lillpojken somnat, men efter tuppluren fick han syn på vagnen igen och därmed var dagen räddad :)

Från Uppsala fick vi även med oss en cykelsits till Adrian, så nu kan jag äntligen cykla och lämna/hämta honom på förskolan utan att behöva dra med vagnen fram och tillbaka. Skönt! Vi tog en liten provtur med cykeln nu ikväll och jag vågar nog säga att det inte kommer att bli några som helst problem att få med honom på cykeln framöver. Han älskade det! Inte ville han ta av sig hjälmen efter cykelturen heller utan den fick följa med på lekstunden i sandlådan. Han är så gó min lilla skrutt. Bilderna får tala för sig själva...

Ny kamera!

Nu har jag äntligen fått ändan ur vagnen och köpt en ny kamera. Länge, länge har jag gått och längtat efter en digital systemkamera och nu har jag äntligen slagit till! Det blev en Canon eos 550 d och här nedan kommer ett smakprov. Själv är jag mycket nöjd :)

Förskolestart och 18-månaderskontroll

Hej!

Adrians första dag på förskolan gick smidigt och smärtfritt. Han och Erik var där i en timme och de hann med både lek och fruktstund innan det var dags att gå hem. Resten av veckan är det 9-14 som gäller.

På eftermiddagen var vi på BVC för 18-månaderskontroll (ja du läste rätt, de räknar fortfarande korrigerad ålder). Adrian växer som han ska och är nu 83,5 cm lång och väger 11,2 kg. Dessutom fick han vaccinstionsspruta vilket INTE var populärt. Tårarna sprutade och han ville bara gå därifrån. Men han vinkade i alla fall glatt till sköterskan när han insåg att vi skulle bege oss. Nästa besök blir inte förrän Adrian fyller 3 år (okorrigerad ålder) så det är ju ett bra tag till dess.

1-årig bröllopsdag

I dag firar jag och Erik ett helt år som gifta :)

Förskolestarten närmar sig...

Nu har äntligen mina älsklingar kommit hem igen! När de kom igår blev Adrian först lite blyg när han såg mig, men efter några sekunder gick det över och allt var som vanligt igen. Jag blev överöst med pussar och kramar :)

Idag har vi förberett en del inför Adrians inskolning på förskolan som börjar på måndag. Bland annat har vi märkt kläder, skor och övrigt som han kommer att behöva när det väl drar igång. Dessutom tog vi en tur till den förskola som Adrian ska börja på och lekte lite på gården där. Det tyckte Adrian var jättekul och han hade fullt upp med att undersöka varje litet hörn av gården. Här nedan testar vi att köra bilen, Adrian och jag.

Tomt

Här händer inte mycket för tillfället. Inte mycket alls faktiskt. Jag och katten slötittar på tv och snart är det läggdags. That´s it!

Dripp dropp dripp dropp

Oj oj oj, regnet fullkomligt öser ner utanför fönstret. Det är så underbart när det äntligen brakar loss efter att ha hängt i luften en bra stund...och skönt att jag hann hem från jobbet innan himlen öppnade sig. Hoppas bara solen tittar fram sen så jag kan ge mig ut på en uppfriskande joggingrunda.

/Frida

Då var man igång igen!

Ja, med träningen alltså. Det har blivit ett låååångt träningsuppehåll i sommar men nu på förmiddagen tog jag mig i kragen och gav mig ut på en liten löprunda. Hoppas bara att jag kan hålla igång det här med träningen framöver också. Nu ska jag i alla fall njuta av en kopp kaffe innan projekt storstädning drar igång.

Mmmmmm...

Gräsänka

Det kändes lite märkligt att komma hem till ett alldeles tomt hus efter jobbet i dag. Ingen liten plutt som kommer och ropar "mamma, mamma!" när man kliver in genom dörren. Med andra ord har mannen och sonen åkt till Småland och lämnat mig kvar hemma :) Ärligt talat ska det bli rätt så skönt att få fixa lite här hemma utan att min söta lilla hjälpreda vill vara med överallt. Givetvis kommer jag att sakna både honom och maken, men om en knapp vecka får jag se dom igen :)

Sommaren i bilder

Hej!

Vi har uppenbarligen drabbats av bloggtorka här i sommarvärmen, men nu tänkte jag att det skulle bli ändring på det. Vi börjar med att bjuda på ett axplock av de bilder vi tagit i sommar.

På besök hos morfar.

Adrian visar upp sina färdigheter för morfar.

Bus med mamma på Skansen.

Myspys.

Springades till mamma med en stor kram.


Adrian sjunger för glatta livet.

Roligt när mormor sprutar vatten på magen.

Adrian sjunger "Imse vimse spindel" med moster Nana.


Lek med sysslingarna.

Mycket utelek har det blivit.

På promenad hos morfar.

Adrian och pappa badar.

Lite sjuk har Adrian också hunnit med att vara. Här har han 40 graders feber och vill bara äta smör :)

Det märktes att den lilla sjuklingen började bli frisk när han stod och bankade på dörren och ville ut i sandlådan.


Att få gå barfota i gräset med pappa tycker Adrian är härligt.

Lek i sandlådan med mormor.