Här kommer en liten försenad redovisning över trettonhelgens begivenheter. På torsdagen satte vi oss i bilen och for till första anhalten i Skara hos min kusin Jonas med familj. Där åt vi lunch och Adrian fick för första gången träffa sina tre sysslingar där. Jag blev omgående förvandlad till en levande klätterställning. Måste man nå taket så måste man...
Stoppet kunde dock inte bli så långt som vi hade hoppats i och med att vi på grund av vädret behövde längre tid på vägen än beräknat. Snöröjningsrutiner i Örebro län är inget vidare, skillnaden när vi kom in i Västra Götaland var väsentlig och helt plötsligt slapp vi åka omkring i 60 km/h bakom räddhågsna bilförare. Vi han babbla på en del i alla fall. Precis som med Adrian tyckte lilla Isaac att 2010 inte var något att vänta på, utan att december 2009 var en mycket bättre tidpunkt att anlända på. Detta innebar att vi inte helt oväntat väldigt lätt kom in på ämnet prematur och neonatal.
Ja just det, ytterligare en sak som försenade oss var att i Västerås körde en bil framför oss in i mitträcket och gjorde en 360. Inga personskador och bara smärre skador på bilen (inte vår alltså, vi låg 100 meter bakom).
Trettondagsmiddagen i Alingsås var mycket trevlig med stora delar av Fridas västgötasläkt. Adrian och hans jämnåriga syssling Valter (ja, det är klart han kom i december men var planerad till januari. Det är något med generna...) hamnade i fokus som vanligt. Tyvärr gjorde dagens tidiga uppstigning, mycket nytt folk, lång tid i barnstolen och allmänt hackiga rutiner att Adrian visade sig från sin grinigaste sida framåt kvällskanten. Tryggheten i den egna vagnen segrade dock till slut och ute på nattningspromenad somnade Adrian. Puh.
Fredagen gick åt till spankulerande i Alingsås följt av en middag hemma hos Valters föräldrar Fredrik och Therese i Göteborg. Västtrafik har ett rabattkortssystem som hade gjort byråkraterna i Kafkas "Processen" avundsjuka! Huvaligen.
Grabbarna var medvetna om varandra men inte riktigt lekbenägna än. Vi vuxna hade dock desto lättare att kommunicera :-)
Vi for uppåt igen på lördagsförmiddagen och det var två som var mycket glada att vi var hemma. Både Flisan och Adrian var i sitt esse under kvällen.
Sedan var det bara att börja om med nattningsrutinerna igen.
/Erik
Adrian och Valter i Göteborg.
There´s no place like home...
Ni har varit med om mycket kan man säga! Adrian såg riktigt glad ut över att vara hemma i tryggheten igen. :)
SvaraRadera