Första tanden framme

Hej, Erik här.

Då var det äntligen dags för första lilla tanden att titta fram. Adrian tillåter inte att man tittar efter, men den känns. Inte konstig att han varit lite gnällig och febrig (eller finns det inte något sådant samband?) de sista dagarna. Nu är han i alla fall tillbaka i sina vanliga rutiner.

Krypningen går fortfarande inte framåt (ha ha), men han har blivit en hejare på att gå omkring när man håller honom i händerna. Han kanske bestämmer sig för att strunta i krypandet helt och hållet. Samma sak gäller då han får vara i gåstolen. En himla fart har han och vända på ekipaget är inga problem. Gissa om det börjar bli dags att barnsäkra bygget...

Frida har haft långdag på jobbet inklusive ett föräldramöte så hon var borta drygt halva dygnet. Vi grabbar tog en tur till Statoil och shoppade loss på en bogseringslina. Vid lunch kom mormor Birgitta och Adrians glädje gick inte att ta fel på. Vid tvåsnåret kom min vän Jesper och med hans hjälp transporterades vår Opel till verkstad i Märsta. I morgon ska de kolla vad som är fel på bilen, ska bli intressant. Skönt att slippa betala det själv, för det blir firman som sålde bilen som får ta ansvaret för det. Men en hel bil från början hade varit att föredraga såklart. Första gången för mig att vara involverad i bogsering var det, men det gick utmärkt. Jesper hade rutin på området, men det var betydligt enklare än jag hade trott.

Imorgon är det min tur att jobba så övriga delar av familjen får ta sig till öppna förskolan själva. God natt.

/Erik