 |
| Nacken tränas varje dag och nu kan Ivar hålla upp huvudet flera minuter. |
.JPG) |
| Mmm, så gott med tummen. |
onsdag 29 maj 2013
Utvecklingssprång
Nu händer det mycket i Ivars liv. I förrgår vände han sig från mage till rygg för första gången (och enda gången hittills). Något förvånad kan man allt säga att han blev. Han har även börjat suga på tummen sen någon vecka tillbaka. Det är inte alltid så lätt att få in tummen i munnen men han är envis och ger inte upp i första taget. Nappen ratar han totalt även om vi hade föredragit att han hade tagit den. I går satt han en lång stund i mitt knä och tittade på sina fötter och det såg ut som han funderade över vad det var för konstiga saker som plötsligt uppenbarade sig vid benens slut. Han försökte också ta tag i ena foten men lyckades inte kontrollera handrörelsen att flytta handen hela vägen fram, men han var på god väg. Sen babblar han som tusan och tittar sig omkring hela tiden. Skrattar och ler gör han med jämna mellanrum, gärna när storebror sjunger för honom. Så, det blev en liten uppdatering i alla fall.
Vår lilla hjälpreda
Jag vill bara lägga in några bilder på vår älskade Adrian från de senaste månaderna. Som ni ser är han väldigt pigg på att hjälpa till med olika göromål här hemma. Det är otroligt vad fort tiden går och vad stor han har blivit på sistone. Kanske inte så konstigt att det märks så tydligt nu när han har blivit storebror.
.JPG)
fredag 3 maj 2013
Välkommen Ivar!
Jag tänkte att det var hög tid för ett nytt inlägg, inte minst med tanke på att vi har fått en ny medlem i familjen :) Den 1 mars 2013 föddes vår andre son Ivar. Han vägde 3185 gram och var 48 cm lång. Förlossningen flöt på väldigt smidigt och det tog tio timmar från första värken till dess han var ute. I dag blir Ivar nio veckor och tiden har verkligen gått jättefort sen han föddes. Jag hoppas att jag och Erik kommer att ha tid, ork och inspiration att åtminstone skriva ett inlägg i veckan framöver. Här kommer några bilder:
Ivar bara några få timmar gammal.
Adrian är stolt storebror.
Ivar i babygymmet, ca åtta veckor.
onsdag 13 februari 2013
Så börjar det närma sig igen
Hej
36 + 1 idag.
Barn (och son) nummer två är inte långt borta.
Idag var det vändningsförsök på agendan. Lilla I (som jag hädan efter kommer att kalla magen) låg i säte. Med andra ord var rumpan längst ner och huvudet högre upp. Detta medför i sin tur att en sådan förlossning inte sker i vanlig ordning med huvudet först. Riskerna med sätesbjudning är större än vid normal förlossning.
Idag klockan åtta var vi för bedömning inne i Uppsala. Ultraljudet tog inte många sekunder innan barnmorskan konstaterade att sätesbjudning var fallet. Där efter tog en ny barnmorska hand om oss och mätte hjärtrytmen. Allt såg bra ut.
Därefter var det ner till förlossningen som gällde. Som med all verksamhet av denna typ får man förvänta sig att vänta. Det är mycket av verksamheten där som behöver prioriteras före en vändning. Efter en dryg timme fick vi ett rum och där flöt det sedan på. Nytt ultraljud och en del klämmande och kännande på magen av läkarna.
Barnmorskan som tog hand om oss under tiden var mycket bra att ha att göra med, Frida sa att hon gärna ser samma när det väl är dags.
Barnmorskan gav Frida Bricanyl som hjälper till så att det blir mer avslappnat vid vändningen. Tjugo minuter senare var det vändningsdags. Två läkare och en läkarkandidat och barnmorskan var med. Vändningen var enligt Fridas utsago utan större obehag och tog bara någon minut. Sedan var han på plats. Huvudet nedåt och rumpan uppåt.
Frida fick order om att inte ligga ner under dagen och att ta det lugnt.
Vi har lite funderingar om det inte är så att han har vridit sig igen. Vi får se (och hoppas) att det är vi som känner fel.
/Erik
36 + 1 idag.
Barn (och son) nummer två är inte långt borta.
Idag var det vändningsförsök på agendan. Lilla I (som jag hädan efter kommer att kalla magen) låg i säte. Med andra ord var rumpan längst ner och huvudet högre upp. Detta medför i sin tur att en sådan förlossning inte sker i vanlig ordning med huvudet först. Riskerna med sätesbjudning är större än vid normal förlossning.
Idag klockan åtta var vi för bedömning inne i Uppsala. Ultraljudet tog inte många sekunder innan barnmorskan konstaterade att sätesbjudning var fallet. Där efter tog en ny barnmorska hand om oss och mätte hjärtrytmen. Allt såg bra ut.
Därefter var det ner till förlossningen som gällde. Som med all verksamhet av denna typ får man förvänta sig att vänta. Det är mycket av verksamheten där som behöver prioriteras före en vändning. Efter en dryg timme fick vi ett rum och där flöt det sedan på. Nytt ultraljud och en del klämmande och kännande på magen av läkarna.
Barnmorskan som tog hand om oss under tiden var mycket bra att ha att göra med, Frida sa att hon gärna ser samma när det väl är dags.
 |
| Frida i väntan på vändning |
Barnmorskan gav Frida Bricanyl som hjälper till så att det blir mer avslappnat vid vändningen. Tjugo minuter senare var det vändningsdags. Två läkare och en läkarkandidat och barnmorskan var med. Vändningen var enligt Fridas utsago utan större obehag och tog bara någon minut. Sedan var han på plats. Huvudet nedåt och rumpan uppåt.
Frida fick order om att inte ligga ner under dagen och att ta det lugnt.
Vi har lite funderingar om det inte är så att han har vridit sig igen. Vi får se (och hoppas) att det är vi som känner fel.
/Erik
torsdag 19 april 2012
Förkylning...
Jag sitter här hemma och är dunderförkyld. Febern har lugnat sig, men näsan rinner och hostan gör sig ständigt påmind. Adrian har hostat en del också men Erik har klarat sig bra än så länge. Så vi tar det rätt så lugnt här hemma just nu. Framöver hoppas jag på att jag ska få lite mer inspiration att skriva på bloggen, men jag lovar inget. Vi får se hur det går helt enkelt.
måndag 19 september 2011
Stryptag och skrik
Hej
Jag är precis hemkommen efter ett besök på öppna förskolan och är fortfarande lite småupprörd.
Idag var det ganska glest med folk, sex eller sju föräldrar och tiotalet barn. Innan har vi gått på krypklubben, som är för barn mellan 9 och 18 månader och förstagångsföräldrar. Nu har jag några gånger gått med Adrian på öppna verksamheten för alla med barn 0-6 år.
Fördelen är att det är alla möjliga konstellationer, men nackdelen att barn i olika åldrar inte riktigt har förståelse att alla inte är som dem.
Till händelsen som gav mig rubriken:
Efter sångstund och mat går Adrian och leker, jag sitter en bit därifrån och pratar och tar en kopp kaffe. Jag tillhör kanske den mer oroliga kategorin förälder som sneglar bortåt ganska frekvent, i gengäld tillhör Adrian de barn som hörs mest. Oavsett om det inte är något, om han stör andra barn eller blir störd av andra så tycker jag att det är mitt ansvar att ha ett halvt öra och öga bortåt. Vissa barn och föräldrar har vi aldrig träffat förut.
Ett av de äldre barnen, en fyraåring, han utmärkte sig omgående när han kom till verksamheten idag. Gnällig och slängde saker omkring sig. Vid nyss nämnda tillfälle hade redan en mamma (som ej hade sitt barn med i situationerna) ett par gånger avbrutit pojken när han för aggresivt/tanklöst agerat runt andra barn. Bland annat Adrian, men även flera andra i de lägre åldrarna. Så sneglar jag bortåt och i hörnet leker en tredje pojke, Adrian är på väg därifrån och fyraåringen vill gå dit. Hans reaktion när Adrian vill passera (det finns bara en väg ut och pojken försöker nu blockera Adrian) är att innan Adrian hunnit protestera slänga upp sina händer runt Adrians hals.
Huruvida han klämmer eller inte vet jag ej och det bryr jag mig i ärlighetens namn inte om. Man tar inte stryptag på folk! Så jag hojtar till instiktivt. "Hej, vad håller du på med" i en brysk ton. Tro mig, jag fick ALLAS fulla uppmärksamhet. Jag går bort och försöker förklara för pojken att så får du inte göra, man kan få ont och svårt att andas.
Mamman till pojken har ett yngre barn på några månader med sig så hon är inte särskit snabb, men har inte engagerat sig nämnvärt vid tidigare mankemang heller. Hon kommer efter någon minut bortåt och går i försvarsställning. Tack och lov har en i personalen också kommit bortåt. Mamman och hon pratar och mamman kommenterar något om att man ska inte skrika åt barn, de förstår inte och blir bara rädda.
Jag skiter fullständigt i om din unge blir rädd för någon främmande vuxen när han springer omkring och försöker ta stryptag på andra barn. Jag hade reagerat likadant om det varit någon annans barn, men det är klart att jag är mer vaksam på en situation där min son är, det är ju bara han som jag har huvudansvaret för.
Jag hade tänkt att stanna lite längre än till elvasnåret, men kände mig lite för övervakande i och med att stryparpojken fortfarande var kvar. Med andra ord inte lika kul för varken mig eller Adrian.
Så, nu sover Adrian och jag ska fixa lunch.
/Erik
Jag är precis hemkommen efter ett besök på öppna förskolan och är fortfarande lite småupprörd.
Idag var det ganska glest med folk, sex eller sju föräldrar och tiotalet barn. Innan har vi gått på krypklubben, som är för barn mellan 9 och 18 månader och förstagångsföräldrar. Nu har jag några gånger gått med Adrian på öppna verksamheten för alla med barn 0-6 år.
Fördelen är att det är alla möjliga konstellationer, men nackdelen att barn i olika åldrar inte riktigt har förståelse att alla inte är som dem.
Till händelsen som gav mig rubriken:
Efter sångstund och mat går Adrian och leker, jag sitter en bit därifrån och pratar och tar en kopp kaffe. Jag tillhör kanske den mer oroliga kategorin förälder som sneglar bortåt ganska frekvent, i gengäld tillhör Adrian de barn som hörs mest. Oavsett om det inte är något, om han stör andra barn eller blir störd av andra så tycker jag att det är mitt ansvar att ha ett halvt öra och öga bortåt. Vissa barn och föräldrar har vi aldrig träffat förut.
Ett av de äldre barnen, en fyraåring, han utmärkte sig omgående när han kom till verksamheten idag. Gnällig och slängde saker omkring sig. Vid nyss nämnda tillfälle hade redan en mamma (som ej hade sitt barn med i situationerna) ett par gånger avbrutit pojken när han för aggresivt/tanklöst agerat runt andra barn. Bland annat Adrian, men även flera andra i de lägre åldrarna. Så sneglar jag bortåt och i hörnet leker en tredje pojke, Adrian är på väg därifrån och fyraåringen vill gå dit. Hans reaktion när Adrian vill passera (det finns bara en väg ut och pojken försöker nu blockera Adrian) är att innan Adrian hunnit protestera slänga upp sina händer runt Adrians hals.
Huruvida han klämmer eller inte vet jag ej och det bryr jag mig i ärlighetens namn inte om. Man tar inte stryptag på folk! Så jag hojtar till instiktivt. "Hej, vad håller du på med" i en brysk ton. Tro mig, jag fick ALLAS fulla uppmärksamhet. Jag går bort och försöker förklara för pojken att så får du inte göra, man kan få ont och svårt att andas.
Mamman till pojken har ett yngre barn på några månader med sig så hon är inte särskit snabb, men har inte engagerat sig nämnvärt vid tidigare mankemang heller. Hon kommer efter någon minut bortåt och går i försvarsställning. Tack och lov har en i personalen också kommit bortåt. Mamman och hon pratar och mamman kommenterar något om att man ska inte skrika åt barn, de förstår inte och blir bara rädda.
Jag skiter fullständigt i om din unge blir rädd för någon främmande vuxen när han springer omkring och försöker ta stryptag på andra barn. Jag hade reagerat likadant om det varit någon annans barn, men det är klart att jag är mer vaksam på en situation där min son är, det är ju bara han som jag har huvudansvaret för.
Jag hade tänkt att stanna lite längre än till elvasnåret, men kände mig lite för övervakande i och med att stryparpojken fortfarande var kvar. Med andra ord inte lika kul för varken mig eller Adrian.
Så, nu sover Adrian och jag ska fixa lunch.
/Erik
söndag 18 september 2011
Baka baka liten kaka
I dag passade Adrian och jag på att baka chokladrutor medan Erik var iväg och spelade discgolf. Bakandet gick smidigare än vad jag hade föreställt mig så det kommer vi definitivt att göra om. Några bilder hann jag också knäppa, men eftersom datorn krånglar i kväll och inte vill lägga upp bilderna här på bloggen så gör jag ett nytt försök i morgon...så håll utkik. Nu är det dags för mig att hoppa i säng. Natti natti!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)